This is me, Lowan <3

Lite att tänka på

2011-11-13T20:49:00.001+01:00

2009 dömdes 1078 män respektive 12 kvinnor för sexualbrott.
Av de som misstänktes för våld mot tjejer 15-17 år 2010 var 99 % män.
98 % som anmälde en våldtäkt 2010 var kvinnor (3245 st). Ha i åtanke att 90 % av alla våldtäkter inte anmäls.
Dagligen anmäls 46 sexualbrott mot kvinnor, hälften av dessa är våldtäkt eller våldtäktsförsök. Finns dock hur mycket mörkertal som helst.
Var tredje tjej som besöker en ungdomsmottagning har utsatts för upprepade kränkningar och hot.
Var femte kvinna 16-29 har självmordstankar och 8 % har försökt ta livet av sig. 21 % lider av stress och 43 % känner oro, ångest och ängslan.
Anorexia är ungefär 10 gånger vanligare bland kvinnor.
Pappor tar bara ut en femtedel av föräldraledigheten.
Drygt en av tio sjuåringar har någon gång försökt banta

Tänk på det.
Den bästa lösningen på sådana här typer av problem är enligt mig feministiskt självförsvar, som jag någon gång kommer att ta mig tid att skriva ett fint inlägg om. Och inte bara fokusera på att tjejer ska försvara sig, utan även att killar får tänka och ta till sig.
Apropå rågbröd har jag numera tumblr.

Källor: BRÅ, Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitetet, Tjejjouren.

Miljötips!

2011-08-25T22:12:00.000+02:00

Införskaffade nyligen en bok vid namn Uppdraget Rädda Världen som består av 105 enkla och bra miljötips. Rekommenderar den!

Nästa gång du går och handlar, köp second hand. Bomullsplantage är jättedåliga för miljön. Samtidigt som du gör en miljötjänst sparar du även massa pengar!

Läskstrejka i en månad! För att tillverka en liter coca cola krävs det nio liter vatten. Spara på vattnet.

Bli vegetarian i en vecka. Djurhållningen står för nästan en femtedel av jordens koldioxidutsläpp. Fler anledningar till vego.

Gå osminkad/orakad i sju dagar. Raklödder och smink innehåller massa dåliga kemikalier som rinner ut i det stackars haven.

Köp rengöringsmedel, sköljmedel, duschkräm och schampo/balsam utan konstiga kemikalier. För de sistnämnda som var relaterade till duschen rekommenderar jag The Body Shop!

Möblera om så att gardiner och möbler INTE är placerade framför elementen. Det drar ner på energiåtgången.

Dammsug gallret på baksidan av kylskåpet. Dammet gör nämligen så att kylskåpet drar mer energi. (Hur i helvete man dammsuger där har jag dock ingen aning om, fråga en städande förälder.)

Drick mindre mineralvatten. Svenskar dricker 72 miljoner flaskor vatten varje år! För att transportera dessa 72 miljoner flaskor till butikerna krävs 15 000 långtradare. Inte snällt mot miljön!

Sänk värmen i huset. En grad lägre sänker elanvändningen med 5 %!

Köp inga plastpåsar! Detta har ni hört hur många gånger som helst, men det är viktigt. Enligt en undersökning används cirka 500 biljoner (500 000 000 000 000) plastpåsar varje år. Det tar 15 år för en plastpåse att förmultna. Häng en tygpåse i hallen och ta den istället varje gång du går ut för att handla.

Sprid detta och/eller köp boken! För att miljön ska bli så bra som möjligt behöver många människor hjälpa till.

Nu hoppas jag verkligen att ni gör minst ett av tipsen.

Svar på kommentar (tragedi Norge)

2011-08-21T18:24:00.000+02:00

Fick en hel del respons på detta inlägg angående tragedin i Norge, tänkte svara på alla kommentarer i ett och samma inlägg!

Anonym sa...
Jag håller helt med dig. Folk bryr sig alldeles för lite om såna här saker i andra länder. Jag har stört mg länge på att ingen verkar bry sig. Men att det händer i Norge får det att kännas mer personligt. De är våra systrar och bröder vi alla retar och skämtar om, men ändå liksom bryr oss om. Det finns svenskar i hela Norge och jag tror många känner någon som bor där. Det är nog därför det här är en sån stor skandal för oss också... Jag har träffat typ miljoner norskar och några kompisar som jag har tappat kontakten med bor i Norge. Tänk om nån av dem var i Oslo då eller på Utöja... Jag vet inte om det är så andra personer tänker men så är det för mig.

Självklart känns det mer för att det är just Norge, för då finns det risk för att vi svenskar ska drabbas (dock kommer jag nog alltid förneka att människan är grundad i egoism). Hade det varit SSUs läger som det skjutits på istället hade det varit mina vänner som dött.
Det som är så hemskt är att det måste hända så nära oss för att folk ska bry sig.

Siri sa...
Verkligen ett bra inlägg. Jag har ju dock twibbongrej, och skulle gärna visat mitt stöd lite bättre om jag varit i närheten av en demonstration eller liknande... Men det handlar ju inte om mig utan om själva grejen i helhet...
Tycker att du skriver jävligt bra iaf!

Mja jo, bara för att man har en twibbon betyder det ju inte att man fullständigt skiter i det och detta var absolut inte riktat mot dig. Precis som du skrev.
Tackar tackar!

Freja sa...
Superbra inlägg. Jag har en sådan där twibbon eller vad det ska heta och jag har inte varit på en demonstration, men att sätta dit en Norgeflagga på min visningsbild känns som att tända ett ljus eller ha tyst minut. Dessutom, även om det inte gör något särskilt aktivt kan det göra något att många människor visar var de står. Även om det inte kommer minska terrorismen ett skit - så vad, liksom? Det ger människor ändå en känsla för vart de vill komma. Det finns massa såna saker, mycket på facebook, evenemang där man demonstrerar fast i all stillhet. Vi vill inte bara ha tydliga demonstrationer, är det verkligen något fel på att människor privat går omkring och demonstrerar inom sig, funderar och tänker?

Läste like a bad girl shoulds inlägg nu. Hon tycker att det att ha på sig lila är bättre än att ha en liten Norgeflagga? Om jag förstod det rätt. Jag tycker att det är precis samma sak. Bra, dessutom.

Självklart är det BÄTTRE med demonstrationer och debatter och artiklar. Men vi vill ha med alla människor, alla alla alla människor, och det är något inom oss, något i attityden, som ska med. Nu har jag skrivit hur rörigt som helst, men jag hoppas att du förstår. Det gör i alla fall ingen skada att sätta dit en Norgeflagga och säga att det är hemskt, faktum är att jag tror att det gör gott.

Tack!
Självklart är det väldigt individuellt vad den där flaggan betyder. Det jag har upplevt är dock att de flesta som har den inte bryr sig särskilt mycket, utan bara har den för att.

Tycker det är rätt meningslöst att hålla på vad som är bättre än något annat att göra angående sådana där "småsaker", men att ha lila på sig just den där dagen kräver ju trots allt att man anstränger sig pyttepyttelite istället för att spendera cirka 20 sekunder framför en datorskärm. Enligt mig ingen stor skillnad men...

Grejen är den att jag är väldigt skeptisk till att folk som BARA sätter dit en flagga - utan att reflektera eller analysera det som hänt - verkligen gives a fuck. Känns lite som "tja, det var ju synd det som hände i Norge, nu är jag PK och sätter dit en flagga". Att förebygga sådana här incidenter (vilket dessvärre inte går till 100 %) vet dessa människor däremot ingenting om.

Anonym sa...
Anledningen till att vi bryr oss mer om Norge än Colombia beror ju så klart på att det ligger närmare oss. Colombia är långt bort, nästan en helt annan värld. Norge däremot är väldigt likt vårt land.

Du fokuserar på fel saker. Var glad att folk bryr sig istället för att gnälla om HUR de gör det. (Och det är verkligen inte din sak att avgöra huruvida de verkligen bryr sig) Spelar det någon roll om de har en flagga i profilbilden egentligen, och spelar det någon roll vad det har betytt? Nej, det är väl klart att det inte gör. Men å andra sidan spelar inte en demonstration någon roll. Det gör inte det som hände ogjort. Det handlar om hur olika människor visar sympati på olika sätt. Alla tänker som du eller är som du.

Det är DU som föder hat med din bittra attityd.

Det är just det jag kritiserar, att folk endast bryr sig för att det angår dem.
Tycker du att en demonstration inte spelar någon roll? I vilket land har tystnad lett någon vart? Att klistra en flagga på sin profilbild på ett community betyder däremot inte alls mycket, jag tror nämligen de flesta människor håller med om att det som hände var jävligt tragiskt.

När jag ändå håller på kan jag lika gärna svara på andra kommentarer också:

(jag är bara en liten människa, vad kan jag göra?)
Anonym sa...
Jag tycker du har - nästintill - fullkomligt rätt, förutom den lilla punkten att du nämnde de flesta partier som har liknande åsikter som du; - förutom Grön Ungdom, Miljöpartiets ungdomsförbund. Varför?

Jag är med i både Ung Vänster och Unga Feminister, men inte Grön Ungdom. Därav har jag ingen superkoll på vad de egentligen gör. Sedan så erkänner jag att jag inte ens tänkte på Grön ungdom! Ska lägga till det, tacktack.

(vacker?)
Anonym sa...
Jag råkade komma över din blogg egentligen av en slump. har bläddrat en del nu och jag måste säga att du mer eller mindre förtjänar en stående ovation. kan inte hålla med dig mer än vad jag redan gör. skönheten sitter inom varje människa och genom dina texter och åsikter måste jag säga att jag tycker du är mycket vacker.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Blir så otroligt rörd av sådant där... Tacktacktack gånger tusen, det där gjorde min dag. &lt;3

(jävla kungahus)
Anonym sa...
Du har tydligen missat vad Kungen gör för Sverige.
Det är ju inte direkt så att de bara lullar runt där och får pengar för inget, dem gör mer för Sverige än vad du anar. -Eftersom att du tydligen inte har förstått det.
Sedan är det så att de pengar dem får hade inte räckt särskilt långt inom tex kollektivtrafiken som du själv tog upp. Det är mycket pengar för en person, men för 9 miljoner människor är det inte mycket.
Sen har vi ju så att 'alternativet' till monarkin är ju president, (jag vet dock inte om du är för detta, ursäkta om jag misstar mig.) Men du ska i vilket fall veta att det är väldigt väldigt mycket dyrare än kungen som bara ''lullar runt''. En president ska väljas, och valkampanjer är inte direkt billiga, sedan kommer presidenten dessutom bytas ut (vart 4:e år kanske?) och hur bra är det för landet egentligen? Jag menar så fort en person blivit Sveriges "Ansikte utåt" Så försvinner denna, och man måste börja om med att bygga förtroende. Det är som att du skulle byta föräldrar varje år, hur kul skulle du tycka att det var?

[Jag vet att kommentaren kommer nästan ett år efter inlägget, men bättre sent än aldrig. ;)
Du är förresten relativt duktig på att uttrycka dig, även om jag personligen i många fall inte håller med dig.]

Kanske inte, men så många miljarder de får skulle räckt någonstans. Som sagt, bara exempel på vad som skulle kunna göras med pengarna.
Jag är inte för att ha någon statschef överhuvudtaget.
Vem fan är så nationalistisk att denne tycker en president känns som föräldrar?
Nej men, att kungen vore Sveriges ansikte utåt är en lögn. Monarkin gör inte så mycket reklam för Sverige som monarkister vill få det att framstå. Om jag säger Spanien tänker du nog på fotboll, tjurfäktning, Madrid mm... Inte på deras monarki. Precis som Barcelona FC gör reklam för Spanien gör IKEA och Volvo reklam för Sverige.
Sen tycker jag inte att det är moraliskt korrekt med någon som föds in i en viss position och är stenrik.
[Tack!]

Tack så hemskt mycket för alla kommentarer - all kritik är välkommen!

Avskaffa tvångssterilisering!

2011-08-04T01:28:00.002+02:00

Chillade runt på Pride/Anarchopride idag, börjar bli lite friskare. Härligt.

Det finns saker här i Sverige som är fel. Många saker, om jag får säga det själv (och vare sig jag får det eller inte så gör jag det). En del är mer fel än andra, men en av de sakerna jag anser är mest fel är tvångsteriliseringslagen här i Sverige 2011. Den hör inte hemma här och inte i något annat land heller.
Vadå tvångssterilisering? Alla får väl skaffa barn om de vill här i underbara, öppna, vackra, fantastiska, jämställda Sverige? tänker kanske ni. Svaret är nej, det får inte alla. Inte om du är född i fel kropp.
Om du är transsexuell, dvs att din könsidentitet inte stämmer överens med din kropp och ditt juridiska kön, tvångssteriliseras du fortfarande.
Alltså, för att få ett F respektive M på ditt pass behöver du först och främst vara ogift, 18 år (fastän du definierat dig som motsatt kön sedan du var åtta) och svensk medborgare. Nästa steg är att skicka in en ansökan till Socialstyrelsens Rättsliga Råd. Rådet kräver i sin tur ett läkarutlåtande från en psykiatriker som ska diagnostisera dig som transsexuell. Dessutom tar det vanligen två år. När du förhoppningsvis blivit "godkänd" där får du tillstånd till könskorrigerande operationer - samt en sterilisering. Som är obligatorisk.
So what we got here is: du måste vara 18, vänta sjukt länge, bli diagnostiserad som transsexuell, genomgå en farlig operation och steriliseras - för att få en ändrad bokstav i passet.
Varför räcker det inte med att man verkligen känner sig som det motsatta könet för att få en ändrad bokstav och ett passande namn? Varför får inte transsexuella skaffa barn? Varför måste folk vänta tills de är 18 - vilket bara försvårar hela processen? Varför står ens könet med i passet överhuvudtaget?
För att det är vad du har mellan benen som spelar roll. För att barn vill kunna identifiera en mamma och en pappa. För att folk kanske ändrar sig, de är ju trots allt så unga. För att det bara är så.
^ Jag tycker inte det är hållbara argument och tvångssteriliseringslagen i synnerhet borde verkligen avskaffas snarast. De tycker de flesta partierna i riksdagen också - förutom KD. Fast de har ju inte "tagit ställning i frågan", säger de. Men "de diskuterar frågan". Så nu kan vi vara lugna. Vita, heterosexuella, cismän sitter och diskuterar ifall du ska tvångssteriliseras eller inte. Så var lugn!!!!!!
Alltså, nej. KD har för i helvete visst tagit ställning i frågan. Visst att det finns splittringar inom partiet - vissa är för och vissa är emot - men tystnad är också ett ställningstagande. Att skjuta upp frågan i flera år är ett ställningstagande.
Det räcker inte med diskussion. Agera istället. Och de andra partierna - i synnerhet allianspartierna - som säger sig vara för ett avskaffande av lagen gör inget. De bara pratar.
Att få skaffa barn ska inte vara ett cis-privilegium. Det ska vara en mänsklig rättighet. Att Kristdemokrater slingrar sig och säger "det är en svår fråga...", "vi har inte tagit ställning i frågan" är för mig helt ofattbart. Är det rätt eller fel att folk ska tvångssteriliseras? Nå?

Visst känns det tryggt och bra att denna man har hand om ditt kön? Tänkte väl det.

"Angår mina äggstockar er?" undrar Elias. Det undrar jag med.

Mer om tragedin i Norge

2011-07-26T18:24:00.001+02:00

Har ju redan skrivit ett inlägg om incidenterna i Norge och diskuterat en hel del på diverse forum. Lite saker jag stött på som jag vill dela med mig av:

- Folk som svarar "ja" på frågan ifall de skulle döda Anders Behring Breivik... Hur fan tänker ni om jag får fråga? Hat skapar hat och mord är inte lösningen på mord. Ni skulle dessutom inte vara bättre själva. Att kriga för fred är som att knulla för att bli oskuld.

- De som skämtar om det. Jag klarar inte av sådant. Att så många oskyldiga ungdomar behövde sätta sitt liv till för deras politiska åsikt är fan inte kul. Trodde det var självklart att ta itu med detta seriöst, men det var det tydligen inte.

- Folk som sätter sådana där twibbons på sina profilbilder (facebook) för att visa sitt "stöd" - och sedan inte gör något mer - stör jag mig något extremt på. Det finns väl något fint i att vilja synliggöra det, men på riktigt, vart fan var de människorna på de antirasistiska demonstrationerna? Lika a bad girl should skrev ett bra inlägg om just det som jag tycker ni borde läsa.

Dessutom att det är en norsk flagga man klistrar på sin profilbild när det var en extremnationalist som sköt är väldigt ironiskt, tycker jag.

- Alla som tycker "åååh vad hemskt det är :(", bara för att det var i vårt rika grannland Norge. När 22 barn brändes till döds i Colombia lyfte inte någon ett ögonbryn.

Liten del av denna bild ritad av Nanna Johansson.

En dröm

2011-07-25T23:34:00.003+02:00

Åh. Nanna Johansson är så grym. Vill också vakna upp från detta obehagliga mansvälde...

Tragedin i Norge

2011-07-24T15:48:00.004+02:00

Jag vet inte vad jag ska skriva egentligen. Det som hänt i Norge (i synnerhet skottlossningarna mot auf:arna) är så sjukt hemskt och tragiskt. Jag förstår mig inte på världen.

Bröder och systrar, alla tankar till er. Vila i frid. <3

Länkar: Norge under terror, Här hedrar de offren, Hedra offren i Norge, Gärningsmannaprofil, Ungdomar flydde i panik, Massmördarens dagbok, Lördagen efter terrorn.

Musikalisk perfektion

2011-07-20T22:42:00.001+02:00

Perfektion rakt igenom, fantastisk låt.

"Jag är bara en liten människa, vad kan jag göra?"

2011-07-08T21:11:00.005+02:00

Idag diskuterade vi politik, livsåskådning och filosofi vid middagsbordet. En kommentar kom upp, som man för övrigt hör ofta bland folk, var "Ja, usch, världen är så hemsk när man tänker på det. Men jag är bara en enda liten människa, jag kan inte göra något."

Det finns få saker jag hatar så mycket som inställningen att man inte kan göra någonting för att förändra världen. Dessvärre är det många som har den inställningen.

"Folk svälter, blir fängslade för deras åsikter, arbetar ihjäl sig, blir offer för krig, diskriminerade, tvångssteriliserade, världen förstörs, djur utrotas och plågas" osv osv. Listan med världsproblem är oändlig, ändå förstår få att de faktiskt kan göra något, till och med väldigt mycket. Därför tänkte jag göra en lång lista på saker man som individ kan göra. Man måste börja någonstans.

Kommer jag på flera förslag så lägger jag till i efterhand. Fortsätt gärna på listan så lägger jag till era förslag. :)

Bli medlem och aktiv i Ung Vänster / Vänsterpartiet.

Gå med i Amnesty International och kämpa för människors rättigheter. Eller skriv bara på namninsamlingar och skänk pengar.
Bli vegetarian, vegan eller kanske till och med frigan? (Varför du bör välja vego.)
Gå med i Unga Feminister / Feministiskt Initiativ och kämpa för jämställdhet.
Åk kollektivt så mycket som möjligt.
Drick kranvatten, för guds skull! Sverige har antagligen det bästa kranvattnet i världen, att köpa vatten på flaska är ett så enormt miljöslöseri så jag vet inte vad.
Organisera dig i Ungdom Mot Rasism.
Bli medlem på reklamfritt.se och slipp oönskad pappersreklam i brevlådan.
Kämpa med Djurens Rätt och/eller Djurrättsalliansen för djurs rättigheter.
Skriv till Kristdemokraterna och berätta att vi lever i Sverige 2011 = sluta tvångsskilja och tvångssterilisera transsexuella.
Gå med i RFSL / RFSL ungdom och kämpa för HBTQ-personers rättigheter.
Skänk pengar, bli medlem i eller engagera dig i Ship to Gaza för att bryta blockaden mot Gaza.
Skriv under på The Body Shops hemsida för att stoppa trafficking bland barn och ungdomar.

Köp smycken, inredningsartiklar, kläder mm eller skänk bara pengar till Unicef som arbetar mot barnfattigdom, våld och övergrepp mot barn.

Arbeta som volontär ute i världen.

Rädda världen med Miljöpartiet / Grön Ungdom.

Det blev faktiskt en hel del, men listan kan bli sååå mycket längre. Som sagt, skriv fler förslag i kommentarerna.

(och meningen med inlägget är inte att du ska läsa och tänka "ja, det var mycket man kan göra", utan att faktiskt göra någonting)

Vi byggde ett land av korthus

2011-07-07T02:32:00.001+02:00

Emil Jensen - Hur Lyckliga Kan Vi Bli?

Hade nästan glömt hur bra Emils gamla låtar var och att de faktiskt finns. Så går det när man bara har de två nyaste plattorna. Ack och ve. Låter låten sjunga för sig själv (<- fyndigt). (Försöker bättra mig på uppdateringsfronten.)

Hur lyckliga kan vi bli vi som vet vad stjärnorna består av?

Hur magiska kan vi va när vi vet vad hjärnorna består av?
Hur älskande kan vi bli när vi vet vad, när vi vet hur?

Svar på kommentar

2011-06-28T01:18:00.000+02:00

Till inlägget "Feminism är...".

Anonym sa...

Jag hamnade här, och sen kom jag liksom inte härifrån. Jag tror inte jag kommer härifrån förrän jag skriver någotning, vad som helst. Du måste verkligen inte läsa detta. Jag skriver av mig lite, det råkade bli här. Om den första punkten, utrota ideal, det verkar det handla en del om här. Mina tankar handlar också om det, allt oftare. Man ser alla runt omkring sig långsamt formas av samhällets ideal för vuxna människor. Det är rätt sorgligt. Alla blir så platta. Jag kanske inte är så intressant heller, men jag tänker inte göra något bara för att jag ska. För att alla andra gör så. För att samhället vill det. Men jag ska inte försöka kämpa för något på något annat sätt än att bara vara jag, det känns på något sätt bara onödigt och omöjligt. Folk vill väl ha sina ideal så att de vet vad de ska göra och hur de ska vara. Det kanske är lättast så? Ush vad rörigt det blir. Sluta läsa nu om du fortfarande gör det, haha. Jag vet inte vad jag ska skriva längre. Jag är bara trött. Fy vad konstig den här kommentaren blir. Men jag ska skicka den ändå. Man blir glad av kommentarer, även om de är konstiga.

Jag är inte säker på att jag tolkat din kommentar rätt, har jag inte det så säg till, but here's my answer anyway:
Onödigt och omöjligt att utrota ideal? Att utrota ideal helt och hållet är lite utav en utopi erkänner jag, men onödigt? Hur tänkte du där?
Nej, folk vill inte ha sina ideal. Med ideal menar jag inte t.ex. punkidealet att ifall du har trasiga kläder, tuppkam och klorinblekta byxor så är du punkare, utan idealpressen att man känner att man behöver leva upp till något, annars är man otillräcklig.
"Jag är för tjock, de tycker säkert jag är äcklig"
"Mina bröst är för små, ingen kille tycker säkert om dem"
"Åh nej, om jag inte är stor, stark, biffig och tuff kommer tjejer inte tycka om mig"
Det är sådana ideal jag syftar på när jag säger ideal, och de idealen är inte bra. Folk följer dem för att de inte riktigt ser något annat alternativ alternativt inte vågar sticka ut och vara normbrytande, inte för att de finner sig själva i dem och att de äntligen vet hur de ska leva sina liv, äntligen vet jde att banta jättemycket som Kissie är det enda rätta!

Och ja, man blir glad av kommentarer - även konstiga. Tack för kommentaren och hoppas du ser detta inlägg och fortsätter svara. :)

Machofabriken

2011-06-26T13:00:00.003+02:00

Hallå där!
Tycker du att din klass behöver en rejäl lektion om genus, ideal och normer, men har svårt att övertyga hela klassen själv? Då rekommenderar jag Machofabriken.
Machofabriken är ett metodmaterial med filmer, diskussionsfrågor och övningar till den som jobbar med unga. Med fokus på manliga normer, hur de påverkar oss och kan förändras, är det en bra övning för att få unga att tänka på och reflektera över föreställningar kring kön. Just att det fokuserar på det manliga inom jämställdhetdebatten gör att det inte blir placerat direkt i "feministfacket" utan att någon orkar tänka på det, tror jag.
Tre filmer finns ute på deras hemsida som ett litet "smakprov".
Det går att använda på lektioner i skolan, idrottverksamhet, på fritids mm.
Låter det intressant? Skriv ut sidan, ge till din lärare och hoppas på det bästa! Det ska jag göra, heh.

(var cool och bytte header yeah yeah wow wow)

Ja, jag äter en morot och tror jag räddar världen

2011-06-25T14:00:00.001+02:00

Åh. Sådant här gör mig hur glad som helst. Fuck you, alla som säger "sitt där med din jävla morot och tro att du räddar världen". Jag påverkar faktiskt andra också. Så ja, jag sitter här med min jävla morot och tror att jag räddar världen.

(Inlägget om vegetarianism)

Tid

2011-06-23T02:12:00.000+02:00

Tid är så jävla fascinerande. Den bara går och... går. Har aldrig stannat - hittills. Vad vi vet. Vad jag vet.
Finns det någon mening? Kommer tiden komma fram och nå ett slutgiltigt mål? Eller kanske stanna och börja igen? Eller något annat? Går den framåt, i cirklar eller kanske i trianglar?
Uppfattar vi människor tiden "rätt"? Den kanske går mycket långsammare än vad vi tror? Finns det något rätt och fel eller ens olika sätt att uppfatta tiden på olika vis? När man är påverkad av droger har man noll tidsuppfattning sägs det - fast varför måste det nödvändigtvis vara fel för det?
Vad är tid egentligen? Är det en illusion?
... eller är allt bara så jävla simpelt som alla tror? Vad tråkigt.

Tick. Hjälp mig att fortsätta filosofera i kommentarerna. Tack.

Svar på kommentar

2011-05-14T21:55:00.003+02:00

Svara på kommentarer till förra inlägget om skolk i betygen.

Anonym said:

Skolplikt, it's as easy as that. Jag tror att om färre skolkar, med risk att sänka betygen, göra föräldrarna besvikna osv, så kan det läggas ned mer tid på de som ändå skolkar och de kan få hjälp. Kul om man kan få MVG utan att vara i skolan, ja. Kul för den som kan det. Men jag tycker fortfarande inte att det är rätt. Dessutom tycker jag att man (till en viss gräns) kan jämföra skolan med jobbet. Det är två helt olika saker men har mycket gemensamt. Du ska respektera tider, göra arbetsuppgifter med mera. Sedan suger det att man inte får lön för det men det är ju en annan femma... Det påverkar i allra högsta grad vad du i framtiden kommer tjäna. Skolan har dessutom en fostrande roll, vilket man kan ifrågasätta hur mycket man vill men faktum kvarstår. Visst ska man väl lära sig att vara närvarande när man föräntas vara det? Eller har jag fått någonting om bakfoten? Jag fårstår ändå alla som skolkar. Det är inte lätt att gå i skolan och det finns många orsaker till skolk. Jag skolkar själv från idrotten med jämna mellanrum, och efter att det kommer räknas med i betyget tänker jag inte göra det igen. Så visst kan det minska skolket!

Det tror inte jag. Vår nuvarande högerregering är känd för att slå på de svaga, inte för att sedan hjälpa dem upp.
Har aldrig hört talats om någon som fått MVG utan att vara i skolan, VG är nog det bästa man kan få. Men klart att det inte rätt, jag förespråkar inte skolk.
Skillnaden är att det inte händer så mycket i skolan om du inte passar tider och skiter i att göra arbetsuppgifter. Ett argt utvecklingssamtal per termin och lite sämre betyg möjligtvis. Om du gör så på jobbet så förlorar du det. Sedan kan man plugga på t.ex. Komvux och tjäna pengar på andra sätt, vet många lite "rikare" som inte alls ansträngde sig i skolan.
Njaa... Klart det eftersträvningsvärda är att vara närvarande, men om skolan är skit, inte bryr sig osv osv, ska man verkligen fortsätta vara så himla närvarande?
För många kommer det nog minska skolket, ja. För andra inte. Men som sagt: så länge inte undervisningen är självvald så blir den inte bra.
Dessutom är skolk inget superstort problem i Sverige, som bl.a. Folkpartiet ofta får det att verka. På högstadiet skolkar 10 % av eleverna minst en gång i månaden, alltså 2-3 personer i varje klass. Jag tycker inte det är mycket. Att ta ut en sovmorgon i månaden eller unna sig att sluta tidigare någon gång ibland kan vara helt okej, tycker jag.

KÄNSLOBLOGGEN - Dragon "PH" Larsson said:

Att med skrämselpropaganda och kollektiv bestraffning försöka förbise ett folkligt massproblem ser jag inte som en kommunikativ eller intuitiv lösning. I synnerhet inte när de som kanske behöver extra uppmärksammhet (tänkte skriva "tillsyn" men lät medvetet bli) blir drabbade i långa loppet. Jag var utsatt för mobbing (som du vet) under många år i skolan när jag var ung. Passande nog så var inte begreppet "mobbing" stiftat då, så det var lättare att låta BUP/vården ta hand om "problembarn" som mig... då var problemet i sig bortförskansat från själva skolsystemet i sig och allt var frid och fröjd utåt sett. Och om jag sedan fick kassa betyg (eller alldeles för bra) var det inte en jävlel som brydde sig ett skit i (så länge det såg bra ut på pappret). Påminner lite om psykvården på 60"-70"-talet... de som hade diagnostiserats som "avvikande och utåtagerande" personer tog dom in på institutioner, borrade upp ett hål i frontalloben och vispade runt i hjärnan tills personen i fråga blev lugn och foglig (hjärntvätt någon ?). Sedan på 80-talet så erövrades mentalvården av de syntetiska preparaten, och institutionerna stängdes... (dvs alla vilsna själar fick irra fritt ute i samhället). Är det tänkt, att alla barn och ungdommar oxå ska virra runt... utan ansvar från de vuxna.. ? SKILLNADEN mellan att JOBBA och gå i SKOLAN anser jag inte alls är liktydig. NÄR MAN ÄR LITEN så behöver man inte ta ansvar (även om det är bra om man lär sig att göra det med tiden pga olika preferenser). NÄR MAN ÄR VUXEN så är det ENS EGET ANSVAR att sköta sitt jobb, annars har man inget jobb kvar mestadels troligt. Och att kollektivt besraffa en större grupp personer utan att individuellt se på orsakerna anser jag inte lämpat. - Men som alltid så är det lättare ta ta bort prolemet, inte orsaken till det... my five cents // Med vänliga hälsningar, Patrik "PH" Larsson

First off: skolk är inget folkligt massproblem.
Ärligt talat tycker jag redan att vi ungdomar virrar runt utan ansvar från du vuxna. Från det att man börjar högstadiet i årskurs 7 finns det inte en jävel som bryr sig om hur du uppfattar skolan, om du inte råkar vara lyckligt lottad och ha en kanonlärare. Väldigt ovanligt, dock. Har man inte bra kontakt med sina föräldrar av diverse anledningar och om man inte trivs i skolan är det inte som att man går och pratar med första bästa lärare om det: oftast slutar man vara i skolan. Att sedan sätta betyg på det är en fet jävla dubbelbestraffning.
Det enda lärarna tjatar om i skolan är ansvar. Ansvar, ansvar, ansvar. Eleven måste ta eget ansvar för sina studier. Men jag håller med dig, det är en stor skillnad på ansvaret i skolan och på jobbet.

Fortsätt diskutera och kommentera!

Skolk i betyget? NEJ!

2011-05-14T02:00:00.000+02:00

Fan vad jag är arg nu. Riktigt jävla förbannad.

Regeringen med Jan Björklund i spetsen har lagt fram ett förslag om att skolk ska påverka ens betyg fr.o.m. höstterminen 2012. Det ska dock inte påverka slutbetygen. Om man t.ex. är borta från ganska många lektioner i ett ämne, men presterar väldigt bra när man väl är där, ska man ändå få dåliga betyg.

First off: frånvarorapporteringen i min skola fungerar skitdåligt. Inte för att jag regelbundet kollar hur mycket frånvaro som är rapporterad för mig, men varje gång jag kollat så har den varit felaktig. Flera lektioner där det stått att jag varit "ogiltigt frånvarande" har jag antingen faktiskt varit närvarande eller varit giltigt frånvarande. Åt helvete med Stockholms skolwebb.

I alla fall, argumenten som förespråkar detta förslag är att det är jobbigt för lärare med elever som kommer och går som de vill, att skolk leder till dåliga betyg och att man inte kan komma och gå på en arbetsplats i vuxenliv och därför inte ska kunna det i skolan heller.

Jag förstår att det kan vara jobbigt för lärare när elever inte förstår för att de inte varit med på genomgångarna och att det stör när folk kommer för sent, men om man visar att man kan och har förstått trots frånvaro borde det väl inte vara något problem?
Det går inte att jämföra skolan med ett jobb. När du jobbar får du pengar för det (vilket leder till motivation), du har valmöjlighet bland jobb och kan se till att du trivs. Det finns inte i skolan. Visst att man kan snurra runt och byta skolor och att det kan bli både bättre och sämre, men systemet finns fortfarande kvar.
Skolk leder inte till dåliga betyg, fucktards. Man skolkar av en anledning. Vissa har tappat motivationen för att det är för lätt, man kan vara mobbad, må väldigt dåligt, gett upp för att det är för svårt, grupptryck, dålig lärare mm... Folk skolkar till och med för att PLUGGA hemma då de koncentrerar sig bättre där än i skolan. Det är sällan man skolkar för att man "inte orkar".
Jag själv har väldigt lätt för mig i skolan och tycker inte alls att det är stimulerande att befinna mig där, och bara för att jag inte "klarar av" att vara i skolan till 100 % men fortfarande presterar lika bra om inte bättre, varför ska jag bestraffas ännu mer? Är det inte tillräckligt med att jag inte alls trivs i skolan? Låt oss elever skriva omdömen med konstruktiv kritik till våra lärare så blir allt genast mycket bättre.

Detta slår på de som redan har problem med t.ex. psykisk ohälsa eller på något sätt "hänger utanför systemet". De få skolor som har resurser att följa upp skolk med föräldrar, BUP osv kan göra det, ingen hindrar dem, men problemet är resursbristen. Om inte medlen finns kommer inte ändringen ha någon effekt. Klyftorna mellan de som trivs och inte trivs vidgas bara ytterligare. Mer pengar till skolorna och mer satsning på barn och ungas psykiska hälsa.

Rent psykologiskt är inte ens tvång och bestraffning rätt sätt att gå tillväga om man vill ha elever (eller vem som helst) motiverade, vilket många experter har poängterat. Visserligen kan man TVINGA folk att gå till skolan, men inlärningen blir inte bra såvida den inte är självvald. Tvärtom är det större risk att man "revolterar" och fokuserar ännu mindre på skolan. Motsatt effekt, helt enkelt.

Visst kan man konstatera att folk har hög frånvaro, men så länge inte skolan/läraren frågar sig varför och tar itu med anledningarna och problemen blir det inte bättre, utan snarare mycket sämre för de som redan har det dåligt. Skolk är trots allt ett uttryck på att skolan har gjort fel någonstans. Mångastans, om jag får säga det själv.

(möjligtvis lite rörig text, men jag är så sjukligt arg och kommer inte kunna sova om jag får detta publicerat, hoppas ni förstår min poäng ändå. kommentera!)

Länkar: aftonbladet, DN, Expressen, SvD

Feminism är...

2011-05-04T21:02:00.002+02:00

... att utrota ideal

att se folk som individer (och inte som kön, sexuell läggning, etnicitet mm)

att vara den man är och vill vara

att uttrycka sig

att leva på lika villkor

att kämpa för ett likavärde

- tillsammans

Var på en föreläsning med Unga Feminister i onsdags som bland annat innehöll att man skulle skriva ner sin tolkning av feminism. Detta var min.
Fan vad jag suger på att uppdatera.

Skolans massmord av kreativitet

2011-04-11T21:23:00.001+02:00

Har ju tidigare skrivit ett inlägg om brister i skolan, och hittade just denna fantastiska video:

Så himla sant. Skolan dödar verkligen motivation, intresse och kreativitet. Låt oss kalla det ett brutalt jävla massmord av kreativitet.
Videon står för resten av inlägget.

Fittkärlek

2011-04-05T16:18:00.001+02:00

Igår hade jag på mig detta übersnygga (hemgjorda, by me) tygmärke. Liten fin kläddetalj som dessutom sprider ett budskap.

(vet att ni älskar webcam-bilder)

Hur som helst, det jag tänkte skriva om var en av kommentarerna jag fick om det: "Vad har du emot snoppar?"
Jag svarade något i stil med "Absolut ingenting. Jag har aldrig sagt något sådant." och fick svaret "Jo?".
Ärligt talat blev jag helt paff, fastän denna fördom är långt ifrån ovanlig. Personen ifråga är väldigt ung och inte alls insatt inom politik eller feminism, så kommentaren speglar samhällets förutfattade meningar om feminism.
För alltså, det är så oerhört många som tror att feminism handlar om att trycka upp kvinnan och trycka ner mannen. Visserligen finns det radikalfeminister som faktiskt tycker att vi ska leva i ett matriarkalt samhälle eftersom männen haft makten så länge, men de personerna utgör en mycket liten minoritet av alla feminister. Feminism handlar om, enligt mig och många andra, att delvis "trycka upp" kvinnorna och göra så att vi vågar ta mer plats och delvis att männen ska ge oss den platsen - inte att männen bara ska sitta ner och hålla käften, absolut inte, men att låta det gå ut till hälften - hälften. Ansvaret ligger hos båda parterna.
För att förtydliga det hela: tänk er två staplar framför er, varav en är hög och utgör (exempelvis) 70 % och representerar männen medan den andra är betydligt lägre och då utgör 30 % och representerar kvinnorna. För att det ska bli 50/50 krävs det att en höjs och en sänks, inte sant? Det tänket är trots allt bara teoretiskt men det fungerar faktiskt så i praktiken också.
Man vill alltså inte att kvinnorna ska få mer inflytande än männen, man vill inte att männen ska vara mindre värda än kvinnorna och man har inte något emot snoppar.
Jämställdhet.
Det handlar inte om förtryck, det handlar om allas likavärde.

Vi är helt enkelt för fittkärlek, inte kukhat. Det är en jävla skillnad.

Tusen gånger starkare

2011-03-24T22:43:00.000+01:00

I onsdags var jag och min kära klass och såg filmen Tusen Gånger Starkare som ni säkert hört talas om. Den är baserad på Christina Herrströms bok med samma namn.
Filmen handlar om en ganska så vanlig nia i Stockholm och när Saga börjar i klassen. Saga är inte som de andra - hon har rest väldigt mycket, gått i massa olika skolor utomlands och är mycket världsvan (hon är född i Sverige och gått i svenska skolor). Hon ser världen med andra ögon än andra svenskar, är en tuff tjej och vågar ta plats. Hon vänder upp-och-ner på klassen.
Jag tycker filmen var både bra och dålig. Den var inte alls särskilt händelserik eller spännande, hade ett dåligt slut och var aningen överdriven. Å andra sidan kanske den inte alls hade vart intressant utan överdrift. Sen är den inte så jävla överdriven som vissa tror - sådant som visas i filmen förekommer faktiskt, men visst, helt realistisk är den inte.
Det låter som en väldigt tråkig film, men det positiva var att det faktiskt är en jävligt bra spegling av verkligheten. Som sagt så förekommer faktiskt sådan sexism i skolan (inte alltid till männens fördel dock). Det är inte heller en gång jag varit med om att någon stöttat tjejer och varit för att de ska ta mer plats mm, och sedan när de väl gör det så är det tydligen total kaos och fel. Väldigt vanligt faktiskt, tyvärr. Att man helt enkelt säger sig vara för jämställdhet men emot feminism, vilket är helt korkat. "Att vara för jämställdhet men emot feminism är som att säga 'Det vore najs om alla vore jämställda, men jag kommer inte att orka göra ett skit för det'" - Zäta.
Kort och gott: bra budskap men väldigt långdraget.
Titeln "Tusen Gånger Starkare" är väldigt passande. Ett minimalt, nästintill osynligt, plus i kanten för det.

3 out of 5 guitars!

Har ni sett filmen? Om ja, vad tyckte ni och varför?

Ingenting

2011-03-22T21:15:00.000+01:00

Det finns ingenting i denna värld som vi vet. Ingenting.
Du vet inte hur du och ditt folk kom hit från allra första början eller varför du är här.
Du vet inte om det du ser är "på riktigt" eller en konstellation av illusioner för att du ska tro något - eller något helt annat.
Och förresten, vad är på riktigt? Är det för oss eller någon annan? Finns det olika på riktigt? Är något på riktigt?
Är verkligen dessa bokstäver du läser vita eller är det bara något din hjärna fått för sig att uppfatta?
Vissa sägs vara färgblinda och se "fel" färger, men tänk om det är de som ser rätt? Om det finns rätt och fel?
Finns Gud? Var slutar universum? Finns det ett slut? Varför existerar vi? Vem/vad var skaparen? Kommer jorden gå under?

Om man verkligen tänker mycket på den tanken så stämmer det faktiskt. Vi vet ingenting, vi tror bara en jävla massa saker. Denna tanke har jag gått runt och filosoferat på i snart två år och jag måste säga att jag nog ägnat den... lite för mycket tid.

Det jobbiga är att vi inte heller vet ifall detta stämmer. Det kanske finns något vi vet.
Allt är relativt.
... Kanske. Någonting borde vara absolut. Eller?

Operation Ivy - Knowledge

All I know is that I don't know nothing...

Kommentarer är alltid varmt välkomna men i detta inlägg extra varmt, näst intill hett, välkomna. Filosofera på bara, jag tycker om sådant. Apropå palsternackor är "ingenting" ett oerhört vackert ord.

"De stackars kvinnorna och barnen"

2011-03-17T16:45:00.004+01:00

Jag stör mig verkligen på nyhetsrapporteringen från Japan. Katastrofen där är verkligen hemsk och jag skänker de drabbade en massa tankar och kärlek, det är förfärligt att sådant ska behöva inträffa. Men jag tänkte inte tala om det i detta inlägg, utan om själva rapporteringen av hemskheterna som jag faktiskt tycker varit till viss del usel.

I många artiklar och nyhetsinslag har det alltför oftast pratats om "de stackars kvinnorna och barnen". Med genusglasögonen på är sådana meningar och uttryck inte bra från något perspektiv.

First: Det var även män som blev skadade och drabbades. Varför vore det mindre synd om dem?

Second: Varför vore det mer synd om kvinnorna? Det kan ju tyckas vara till kvinnornas fördel att det i första hand rapporteras om dem, men jag tycker faktiskt inte det. Barn är mer sårbara och har en förhoppningsvis ljus framtid framför sig, därav är de svagare och det skrivs om dem. Jag tycker inte det är konstigt utan faktiskt helt naturligt. Men att kvinnorna ska utpekas som offer och svaga gentemot den starke och manlige mannen är fel. Män må ha mer "fysisk utrustning", men det betyder inte att kvinnor inte räcker till annat än köksarbete och alltid ska vara offer. Jag tror som sagt på feminism och att man ska utgå efter en individ och inte ett kön, en etnisk bakgrund, en sexuell läggning etc.

... Sedan tycker jag verkligen att djuren har fått alldeles för lite uppmärksamhet i detta scenario. Det är jättemånga djur som farit väldigt illa ut, men har någon ens tänkt på det? Synd att endast djurrättsorganisationer och dess anhängare är de enda som gör det.

Mer än så hade jag inte att klaga på - idag. Jag kommer tillbaka en annan dag, mina klagomål är oändliga ska ni veta. ;)

Bild från Japan

Varför ska jag betala?

2011-03-15T23:10:00.000+01:00

Idag när jag kom hem från en runda på stan upptäckte jag en sak som gjorde mig upprörd. Jo, ett brev från Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinges Hörsel- och Balansklinik. "Men va? Lovina, du har väl inga hörsel- eller balansproblem?" tänker nog ett par av er. Nej, jag hör alldeles galant och kan stå upp så länge jag inte angrips av yrsel pga stress eller för lite näring. Däremot har jag tinnitus. Det är väldigt jobbigt och klart ett hinder i vardagen. Till exempel blir jag trött av att konstant ha ett pipande ljud i öronen.
Menmen, i detta brev stod det om en kallelse till sjukhuset, inget intressant med det, men när jag kom längre ned i brevet upptäckte jag: "Anmälan och betalning görs i receptionen på Hörsel- och Balanskliniken. Läkarbesöket kostar 320 kronor."
... Vänta lite här nu. Ska jag betala för detta?! Det kanske inte verkar så superkonstigt, men jag kan förklara lite närmre varifrån min tinnitus kommer ifrån.
Kan börja med att säga att jag fick tinnitus i början av juli 2010.
Jo, jag har känslig hörsel och har ända sedan början av min skolgång sett höga ljud som ett problem. Ljudnivån i skolan är nämligen väldigt hög. Dels kommer det därifrån.
Jag har under en längre period mått väldigt dåligt. Vårterminen '10 var jag dessutom rejält stressad - pga skolan. Dels kommer det därifrån.
Det inträffade en incident i mitten av juni med en nära person till mig och sjukhus (skrev lite om det i årsresumén) som fick mig att må om möjligt ännu sämre. Dels därifrån också.
(Jag håller även på mycket med musik men är väldigt skeptisk till att det skulle bero på det - jag lyssnar på väldigt låg volym i jämförelse med andra och har alltid öronproppar på konserter.)
När skolan var slut och allt hade lugnat ner sig, när jag började slappna av - då hörde jag ett pipande ljud. Detta ljud vägrade gå över.
Så, för att jag varit ett duktigt barn och följt min obligatoriska skolplikt samt råkat ut för en hemsk upplevelse - ska jag betala för det? Betalar jag inte redan ett tillräckligt högt pris genom att faktiskt ha tinnitus? Jag är dessutom under 18 år.
Men tydligen betalar jag inte ett tillräckligt pris redan. Inte för att dessa 320 kr verkligen svider till i mina föräldrars plånbok - men ändå. Vi strör inte direkt pengar runt oss heller. Det lär verkligen inte bli det sista läkarbesöket, så dessa 320 kronor blir antagligen mer.
Heja Sverige!

Att göra eller inte göra?

2011-03-12T14:14:00.000+01:00

Som förhoppningsvis ingen missat pågår revolution, demonstrationer, protester och beskjutning av befolkningen i Libyen. I en salig röra, minst sagt... kaos.
Det jag tänkte skriva om var däremot min besvikelse och ilska. Självklart är jag arg på Kadaffi och så, men det är väl ganska uppenbart att han är helt jävla dum i huvudet och suttit ett par år för många vid makten. Besviken är jag på västvärlden.
Vi gör ingenting. Vi sitter och pratar, puttar in extrakongresser med FN och pratar lite till. Vi skulle kunna införa flygförbudszon vilket skulle spara många liv, hjälpa rebellerna med militära medel (jag är pacifist och tror att krig leder till krig, men detta är ett undantag... som bevisar regeln), rent utav skjuta Kadaffi eller vafan som helst. Det sistnämnda förslaget kanske var lite orimligt (eller?), men jag tror ni förstår min poäng.
Vi måste agera och göra något istället för att bara... prata. Självklart måste man prata igenom det man ska utföra, men dessa protester började inte igår.
Alla som har möjlighet att göra något skyller ifrån sig på varandra och tycker de måste börja och den punkten är deras ansvar blablabla...

FN, Röda Korset, EU och alla andra organisationer som kan förändra, skärp er.

... För att tillägga lite humor i det hela också måste jag bara bifoga denna sjukt roliga parodi.

Minnen vi inte minns

2011-01-22T01:01:00.001+01:00

Jag kommer drömma inatt, så som jag gör varje natt
som du gör
som han gör
som vi, ni och dom gör
en dröm eller flera
men vi kommer inte minnas dem
de är bara
minnen som inte finns
minnen vi inte minns

Sjukt fin dikt, verkligen. Skriven av Henny. De två sista meningarna är så... Simpla men underbara. Tyckte dessa två inlägg om drömmar och minnen var relaterade till dikten. Jag är så fascinerad av bådadera.

Vacker?

2011-01-09T20:34:00.001+01:00

Hur definierar ni ordet vacker?
Om man är vältränad, perfekt noppade ögonbryn och full med smink? Eller kanske med smala ben och smal midja? Tycker ni söt, snygg och vacker är ungefär samma sak?
Det tycker inte jag.

Man kan vara söt, med lite för mycket rouge, sött lockigt hår och glänsande läppar. Oftast har de "söta personerna" (lol) dåligt självförtroende, vilket syns väldigt tydligt.
Man kan också anses vara snygg, med fin kropp, härliga ögon med massa mascara och schyssta kläder.
Sedan kan man också vara vacker.
Då har man en speciell utstrålning som lyser och bländar åskådarna runt om en. Dessa personer sprider fruktansvärt mycket glädje genom att bara le, för det är insidan som lyser. Det är något visst med de snälla ögonen och det kärleksfulla leendet som gör dessa personer så vackra. De har bra självförtroende (oftast), som också syns väldigt tydligt då man faktiskt blir finare om man tycker att man själv är fin.
För man blir vad man gör sig till. Folk kommer att betrakta dig på precis samma sätt som du betraktar dig själv. Jag går runt och säger att jag är jättecool för att jag tycker jag är jättecool. Det har hänt att någon någon nästan okänd skickat på bland annat facebook "fan vad cool du är!" och vart helt seriös.

Henrik Berggren, Broder Daniel

Jag tycker att denna personen är väldigt vacker. Och flera av mina vänner. Själva bilden - som för övrigt är väldigt fin må jag säga - togs av finfina Loviza Stenlund.

2010

2010-12-31T14:58:00.002+01:00

Jag tänkte vara riktigt mainstream och skriva om hur mitt år har varit, nu när det snart är 2011.

Jag skrev ett likadant inlägg förra året - fast om 2009 - och jag avslutade inlägget så här:

"Hur kommer nästa år se ut? Kommer jag förlora lika många vänner? Kommer jag få hjärtat krossat? Kommer jag att vara lyckligast i världen?

Det återstår att se. Men jag vet en grej jag kommer att göra; leva. Jag ska leva, jag ska andas Jag ska kämpa, jag ska vinna."

Nu i efterhand känns det lite smått ironiskt; jag förlorade inte många vänner, jag fick inte hjärtat krossat (inte på det sättet jag syftade på i alla fall) och inte heller var jag lyckligast i världen.

Året inleddes dåligt, med ett sedan tidigare krossat hjärta. Hela vintern var likadan, lika dålig. Något bättre än den förfärliga hösten 2009, men fan heller inte bra.
När vårsolen började titta fram (april) kunde jag äntligen se lite ljus i den alldeles för mörka tunneln. Var fortfarande kvar i djup depression, men ibland kunde jag faktiskt se lite ljus i vardagen. Kunde uppskatta det som faktiskt var bra.
När juni började hade... sorgprocessen gått mycket framåt. Jag längtade som fan att få sluta skolan, visste alltid exakt hur många dagar som var kvar tills vi slutade.
Och så slutade skolan. Jag var ganska glad då, faktiskt. Jag trodde skarpt att jag hade världens bästa sommar framför mig: Malmö, Green Day i London, träffa ett par personer osv osv...
Men icke. Istället fick jag beskåda en sommar som blev så jävla... hemsk, dålig... usch.
En nära person blev akut sjuk och höll på att dö, vilket ledde till att vi inte kunde åka till London och se Green Day, den jävla konserten jag sett fram emot hur länge som helst som var en av de extremt få anledningarna till att jag inte börjat känna uppgivenhet i depressionen... Det låter kanske lite fjantigt, men fyfan satans jävla helvetes ont det gjorde. Dessutom revs den olyckliga kärleken upp - igen. Allt på en gång.
Hemma var det jobbigt, alla var lika ledsna och lika lättirriterade, blev mycket bråk och vi skrek på varandra hela tiden.
I juli fick jag tinnitus (som är kvar idag, ja) pga bl.a. den incidenten, stress, depression osv osv... Häääärligt!
Det enda bra på sommaren var när Linn kom, blev ledsen när hon åkt tho.
Skolan började... Var lite svårt i början eftersom ingen i klassen visste vad som hänt.
Hela hösten har rullat på ganska... dystert. Inte jättedåligt, men verkligen inte jättebra heller. Inledde ett förhållande som bara blev... Konstigt. Menmen. Det enda som verkligen vart bra (mer än två timmar) var i Malmö hos Linn.
Mitt liv känns mest som ett grått, rakt och tråkigt sträck just nu. MEN det har kommit lite färg på det gråa strecket. Denna färg kan göra mig obeskrivligt lycklig, sjukt jävla ledsen eller bara förändra för en liten tid. Antingen eller. Hoppas på det bästa!

Vilket som är jag kanske på väg in i ett nytt kapitel i livet och jag välkomnar ett nytt år. Hoppas att 2011 blir bäzzzt.

ciao!

Elever sämre i skolan

2010-12-28T13:00:00.001+01:00

Nu pratas det väldigt mycket om att vi elever blir sämre och sämre i skolan och waaaah. Jag kan inte säga mer än att "ja, äntligen så uppmärksammas det! äntligen verkar någon förstå att något är väldigt fel!".
Den svenska skolan idag fungerar verkligen inte bra. Jag har beskådat det med mina egna ögon och andras öron.
De flesta elever har ingen som helst respekt för skolan, de flesta lärarna är inte bra, det är många timmar frånvaro och föräldrarna vet inte, eller helt enkelt inte bryr sig, om hur det går för deras barn i skolan. Betygen sjunker. Jag kanske tog i lite med att de flesta elever inte har respekt för skolan, men många har ingen som helst respekt för skolan. Det är tillräckligt.
Kort och gott fungerar skolan inte särskilt bra. Något behövs göras.

Först och främst tror jag att mindre klasser skulle vara väldigt effektivt. Det är ofta pratigt och stökigt i klassrummen, det är för många personer i samma rum. En lärare på 30 elever fungerar inte om det inte råkar vara en jättebra lärare eleverna har respekt för. Om ens då...

Betygen behövs absolut ändras också. Enligt mig borde betyg införas i årskurs 7. Man blir mer förberedd och motiverad av det. Årskurs 6 tycker jag dock är lite tidigt. Dessutom borde de absolut bli mer utförligare. Ett "G - var mer aktiv på lektionerna" säger inte så mycket. Jag tror inte på Vänsterpartiets förslag om att avskaffa betygen helt (förutom slutbetyg) och storsatsa på motivering, men jag är helt för deras resonemang och poängen i det. Därav en blandning: betyg med längre motivering.

Mycket av undervisningen är planerad väldigt dåligt; antingen att den är extremt tråkig (man lär sig mycket bättre om det är roligt) eller att den bara är allmänt slarvig. Ett bra - fast bra är den ju egentligen inte - exempel på tråkiga lektioner är dessa mattelektioner... Suck. Det går att ha rolig undervisning i alla ämnen, allt hänger bara på läraren, om han eller hon orkar ta det ansvaret. Det ansvaret borde dock vara obligatoriskt.

... Men egentligen så handlar allt bara om att det borde införskaffas bättre lärare. En elevs betyg beror tillmestadels på hur bra man lärare man har, vilket är sjukt.
Hur man ska gå tillväga för att skaffa bättre lärare är mycket svårt då en lärare kan vara bra i den enes ögon, men inte i den andres. Men jag har några förslag för att få det så bra som möjligt:

Först och främst, bättre löner för lärare. Det skulle förmodligen göra fler motiverade att utbilda sig till lärare, och fler lärare behövs om vi ska ha mindre klasser.

Men till det som skulle hjälpa mest: elever borde få skriva omdömen om de lärare de har, så lärarna får veta om de är bra eller inte i elevernas ögon, och om de är dåliga: vad de kan göra åt det.
"men, eleverna är omogna och så små, de skulle säkert bara skriva en massa for fun..."
Det problemet löses enkelt genom att man skriver omdöme och en motivering om varför man tycker just så. Står det bara "DU ÄR FUL" så tar man inte den blanketten seriöst. Svårare än så är det inte.
Detta har testats på Möllevångsskolan i Malmö (har en kompis som gått där), och det verkar ha fungerat alldeles utmärkt. Metoden borde absolut prövas på fler skolor landet runt.

... Och så måste jag bara tillägga en sak: mer pengar till skolan. Skolorna har knappt råd med någonting. Bättre kökspersonal skulle inte heller skada.

Detta är alltså de förändringar jag tycker borde införas för att skolorna ska fungera bättre, och eleverna få bättre betyg. Att folket ska trivas i skolan är också något jätteviktigt som jag också har en jävla massa åsikter om, men det tar jag någon annan gång. ;)

"Jag kan inte förstå att pengar är en så stor fråga inom skolan i Sverige! Sverige är ett rikt land och borde ha råd med mer än det här!"

Länkar: "var fjärde pojke har svårt att läsa", "niornas betyg lägre", "pojkar behöver mer hjälp i skolan", "tjejer klarar skolan bättre än killar".

God jul?

2010-12-24T19:00:00.000+01:00

Idag är det julafton (ifall någon lite efterbliven stackars själ hade missat det). En högtid där alla är glada, alla får julklappar för flera tusen kronor och alla umgås med släkt och vänner.
... Eller? Har verkligen alla det så bra och lyckligt?
Nej. Alla badar inte i sitt eget överflöd av pengar i form av julklappar, alla är inte glada på julen och alla har inte någon att dela sin jul med.
Vissa sitter ensamma hemma i soffan, kollar på Kalle, kanske fäller en tår, tittar ut genom fönstret, får ett "god jul! :)"-sms och tycker att julen är den jobbigaste dagen på året. Vissa får inte massa julklappar, de får nöja sig med det de köpt till sig själva.
Lyckligtvis är de människorna en minoritet, men de finns fortfarande. Det känns väldigt olyckligt att det ska behöva vara så. Kram på er, jag tänker på er.

Jag själv, då?
Fastän jag fortfarande är väldigt ung är inte julen något jag blir alldeles lyrisk av och räknar ner till. Detta år var det lite tvärtom, faktiskt. Bävade mig inför denna heliga dag, trodde det skulle kännas tomt och ångestfyllt. Men icke! Jag fick en supermysig jul tack vare min kära familj, Kalle Anka, den underbart lugna julstämningen vi lyckades framställa och Karl-Bertil Johnssons jul så blev det tusen gånger bättre än jag trodde.
Som ni kanske, eller kanske inte, la märke till var det inte mina julklappar som gjorde mig glad. Nej, som inte de flesta i min ålder är jag inte så förtjust i glädje som formas i materialism. Det känns så... Konstigt. Ska pengar återspegla kärlek, eller? Låter inte rimligt i mina öron. Jag får hellre en hemmagjord grej som på något sätt är relaterat till mig (personlig present) än någon dyr grej för flera hundralappar som jag använder jättemycket först och sedan slänger bort. Faktiskt. På det sättet är julen väldigt överskattad - folk går och köper så mycket till varandra, när det finns mycket bättre behövande. (Jag menar inte att det är fel att ge bort något - tvärtom, vi blir lyckliga av att få saker - men att det inte är pengar inte kan visa hur mycket du älskar någon, t.ex.)
Pengar är inte lycka. Lycka går inte att värderas i pengar. Tänk på det.

Apropå Kart-Bertil Johnssons jul som jag tidigare nämnde... Jag älskar verkligen den "filmen". Jag älskar kärleken han sprider och hans resonemang. Han är min idol.

Nu börjar mitt skrivande bli väldigt virrigt... bäst att sluta. God jul! ♥

(men lycka, vad är det?)

2010-12-20T17:00:00.000+01:00

vi,
du och jag minus alla andra
vi skulle klara av allt tillsammans
du och jag mot världen
du och bara du skulle kunna göra mig lycklig

(men lycka, vad är det?)

jag hade glömt bort att kärlek kunde vara vacker

jag trodde det var något fult, något som blöder
och något som gör ont

så jag ber dig
kom lite närmre
och kom en gång till
det är bara det här jag vill

"Det är frihet vi vill ha"

2010-12-18T17:10:00.000+01:00

Just nu skrivs det mycket om terrorattacken här i Stockholm, lite om al-Qaida och hur unga "utbildas" till terrorister samt Wikileaks och dess grundare Julian Assange som anklagats för en våldtäkt.
Det är klart att allt det här med självmordsbombaren är hemskt, men den debatten är redan "slut" tycker jag och därmed leder det ingen vart att jag skriver om det så mycket.
Jag tänkte uppmärksamma något annat (och viktigare enligt mig); kvinnorna i Afghanistan. Inte skriva långt, bara lite kort för att ge er några tankeställare.

Hälften av alla Afghanistans kvinnor blir slagna i hemmet.

Ungefär hälften av alla äktenskap inleds innan flickan eller kvinnan har fyllt 16. I en majoritet av dessa äktenskap har inte kvinnan velat inleda äktenskapet.
Hälften av 4700 kvinnor tillfrågade uppgav i en undersökning (2008) att de blivit utsatta för fysiskt våld.
17 % uppgav i samma undersökning att de blivit utsatta för sexuellt våld.
Drygt en tiondel av kvinnorna kan läsa och skriva (45 % bland män).

(... alla dessa punkter handlar alltså enbart om Afghanistan om ni inte förstått det.)

Och så vidare. Listan kan göras hur lång som helst, men det räcker där för att ge er en svag överblick av deras situation. Ändå har det blivit så mycket bättre för kvinnorna sedan talibanregimen störtades. Inte jättemycket bättre för alla, men för många.

Sådana här problem i världen uppmärksammas alldeles för sällan om jag får säga min mening. Det pågår hela tiden och borde därmed vara värre än att en bomb sprängs vid ett tillfälle någonstans, när någon inte ens blev skadad. Men det är just därför det nästan är lite utav en tabu och uppmärksammas så sällan: det pågår hela tiden och "ingen dör av det". Suck.

Vegetarianism

2010-11-29T18:00:00.000+01:00

Något jag blivit aktiv i den senaste tiden är vegetarianism. Numera äter jag så lite kött som möjligt (kan inte vara helvego då mina föräldrar inte är det och jag inte kan laga mat). Det finns många anledningar till att fler borde avstå från kött, åtminstone delvis. Jag kan ge några exempel:

- Jag själv anser egentligen inte att det är fel att äta kött i sig, men på det sättet djur föds upp och lever under vidriga förhållanden endast för att jag ska äta så känns det väldigt fel att äta kött.

- Jag tycker det är fel att en liten del av alla världens miljarder människor äter en stor del av allt kött som produceras. All betesmark/odlingmark som används till köttindustrin skulle kunna användas mer effektivt för att odla grödor och på så sätt mätta fler människor.

- Det är jättedåligt för miljön att äta djur. En ko, till exempel, måste äta 100 kg biomassa (torrvikt) för att kunna producera 1 kg kött. Dessutom släpper de ut massa gaser som är dåliga för miljön (lol). Uppfödning av djur för kött avger 18 % av världens växthusgasutsläpp, vilket är mer än bil-, flyg- och båttransport släpper ut tillsammans. 1 kg kött anses vara lika omiljövänligt som att köra bil i tre timmar.
Dessutom kräver köttproduktionen mer vatten, 1 kg nötkött kräver 15 000 liter vatten medan 1 kg grönsaker eller frukter kräver 400-3000 liter (fortsätter vi så här kan vissa delar i världen i framtiden drabbas av vattenbrist, vilket är väldigt allvarligt). Djurindustrin står även för en stor del av utsläppen av kväve och fosfor, och är därmed en bidragande orsak till övergödningen. Det används antibiotika i djurindustrin, vilket jag inte direkt är för.

Det där var mina tre huvudskäl till att jag äter mindre kött, men anledningarna kan ju variera från person till person. Tycker föregående nämnda är de som är viktigast, dock.
Skriver detta inlägg för att en okänd person hade kontakt mig på bdb och... inte riktigt ifrågasatte, men ifrågasatte lite varför jag skrivit i min presentation att "kött är mord".
Ett av de inläggen jag skrev som säger en del av det som finns kvar att säga om detta ämne:

Ja, det gör jag, och jag delar (nästan) din åsikt.
Vi "behöver" ju skjuta av ett x antal djur i olika områden varje år, jag tycker det inte är något fel med det. Undantag om man fångar djuret med t.ex. bensax som är extremt plågsamt och som dessutom fångar in andra djur. Är djuret utrotningshotat är det ju självklart inte heller särskilt superbra att döda det djuret, men de flesta vill inte skjuta djur olagligt så... ja.
Du har rätt i att växter också har ett liv - men växter har inga egna tankar utan endast instinkter (djurens tankegångar är ju också begränsade, men större än växternas). Därav tycker jag inte det är lika "farligt" att äta växter som djur. Plus att t.ex. äpplen faller ändå ner till marken om man inte plockar dem, trädet dör inte av att man äter frukterna.
Alltså, det skulle inte vara så bra om 100 % av jordens befolkning var vegetarianer för precis som du sa behövs det balans. Men i dagsläget har vi en överkonsumtion av kött, 18 % av alla utsläpp i världen kommer från köttindustrin vilket är mer än bil-, flyg- och båttransporter släpper ut tillsammans. Jag tycker inte att alla ska bli vegetarianer, utan att vi ska tänka mer på djur och natur och äta mindre kött.

And that's it. Bajs.
Ät mindre kött!

Ung och bortskämd

2010-11-15T22:21:00.000+01:00

Ni vet det där programmet på SVT 1 där de samlat ihop en hög extremt bortskämda 20-åringar? De ska i alla fall leva i samma hus under åtta veckor (själva), får ett uppdrag varje vecka som t.ex. att jobba på ett hotell.
Det programmet upprör mig så in i bomben. Inte programmet i sig, jag kan tycka det är väldigt roligt att se tre ungdomar undra hur man tvättar. Just för det att jag verkligen inte förstår att det är verklighet, det är utom min värld att vara så bortskämd och dum i huvudet.
Men det är ju verklighet, och det är det som... minst sagt stör mig.
Att föräldrar låter sina barn bli så handikappade. Kan man inte tvätta, vet man inte skillnaden mellan en sopborste och en golvmopp och inte kan bädda en säng är man handikappad. Man har ju inte en chans att klara sig själv och har ingen som helst uppfattning om omvärlden. Man lever i son egen lilla bubbla och tror att alla andra har det precis lika bra som en själv. Inte tänker man på samhällsproblem, fattigdom eller något liknande, nejnej.

Skulle kunna skriva hur mycket som helst, men jag tror ni fattar min poäng (om ni inte är totalt efterblivna, förstås).

"Ja, jag tyckte det var lite fel att min dotter inte kunde göra något själv...... så nu har hon lärt sig att använda mikron!"

... Kommentarer överflödiga.

Borta!

2010-11-01T23:38:00.001+01:00

Imorgon ska jag bort. Massa mil ifrån hem. Ända ner till Malmö, för att vara exakt. Det ska bli jätteskönt.

Dels ska jag få träffa min sötnöt Linn, köpa fisktejp och vara allmänt awesome. Men en stor del till att det ska bli så himla roligt är för att jag får komma bort. Slippa se hela Stockholm, slippa se alla platser laddade med minnen och slippa se samma miljöer och personer varje dag. Inte för att jag inte trivs i Stockholm, men ibland är skönt att bara... få se annat. (Okej, jag erkänner: det är jättemycket här i Stockholm jag inte trivs med. Men det handlar inte om själva staden utan om vissa personer jag ständigt träffar.)
Jag tror alla behöver variation - inom allt. Alla behöver träffa olika personer, se olika platser och tänka olika tankar.
Alla behöver alltså resa. Om det är till landstället, Göteborg eller USA spelar ingen roll. Bara man får lite omväxling.
Dels stimulerar det hjärnan - det är jättebra att se olika platser, det räcker med att gå en annan väg till skolan/jobbet någon dag! Jag tror det påverkar oss mer än vad vi tror. Men mestadels är ju för att man helt enkelt har ett behov av variation.

Jag som fotograf (med extremt dålig kamera) och bildredigerare. Den är väldigt slarvigt redigerad, men jag var stressad när jag gjorde den, så. Menmen. Lägg märke till det blåa huset som det lyser ifrån!

Broder Daniel - Out of this town

The heart longs to get away

ooh

And I wish I could fly out of here

Out of this town

Yeah men well, jag är tillbaka på söndag. Fan vad skumt inlägget blev.

Skönhetsfest

2010-10-29T15:48:00.001+02:00

Den 11 november på Naturhistoriska riksmuseet (i Stockholm) är det en så kallad Skönhetsfest anordnad av föreningen SMAL.
SMAL är en ideell förening som är emot meningslösa ideal (precis som jag) och för god självkänsla. Ätstörningar är en viktig del av arbetet (så som jag har uppfattat det).
Denna Skönhetsfest ska innehålla föreläsningar, intervjuer, diskussioner, en scenföreställning och dessutom lite humor från 15:30-19:30.
Allt är gratis och det bjuds på fika.

Låter det intressant? Klicka in här och checka programmet och så. Sedan mejlar ni till smal@skonhetsideal.com och talar om att du kommer samt hur många du tar med, senast 8 november.

See you there!

Självmord

2010-10-26T20:00:00.000+02:00

Alltså, det här med självmord är så jävla hemskt. Jag tror faktiskt inte att någon riktigt förstår det heller.

Som ni kanske hört var det en kille som hängde sig framför en webcam... Har ni inte det står det lite kort om det här. Han la ut en tråd på ett stort svenskt forum och skrev följande:

"Har bestämt mig nu för att ta livet av mig genom att hänga mig.
Har testat lite att strypa mig själv och hur det känns.
Tog lite smärtstillande för några minuter sedan (100mg dexofen och 1500mg paracetamol), väntar just nu på att det ska börja verka.

Har satt på min webcam med ett program som gör en dump varannan sekund och slängt upp en ftp där bilderna hamnar, kommer posta IP:Port och inloggningsuppgifter innan jag genomför det."

Det är så jävla sorgligt. Självklart är det ju lagom sad att någon begår självmord - siffran i Sverige ligger på 1500 per år - men att göra det på det sättet... Usch. Så jäkla hemskt!
Har läst igenom tråden till sida 36 (av 150) och det gör så ont... Jag kände inte honom eller något, men... Jag blir ledsen när andra är det. Det gör så ont. Han hade diagnosen asbergers... men åh. Jag hade velat göra något! Jag hade velat vara medlem på den sidan, hittat tråden i tid och på något jävla vis fått honom att ändra sig. Jag kanske känner för mycket och överdriver, men det är verkligen så det känns.
Men det som var riktigt hemskt var att folk nästan uppmuntrade honom till att ta sitt liv. "Du kommer aldrig våga, du är för feg.", "Lycka till, då.", "Det märks på det sättet du skriver på att du bara är en skojjare, gå och häng dig LurifaxFlux.", "Wow, ännu en patetisk själ som väljer den feges utväg. Du kunde väl ha byggt en bomb och sprängt dig själv och halva Rosengård i luften så hade du iallafall dött en hedersfull död alla skulle minnas!" osv osv...
Efter att han hade dött fanns det idioter som kommenterade "Äh, ett äckligt virus mindre på denna jord, who give a craps" mm.
Jag. Förstår. Inte. Hur. Man. Kan. Vara. Så. Ond.
De flesta trodde väl att han inte var seriös, men ändå.
Självmordet begicks dessutom på min födelsedag...

I alla fall, jag tänkte skriva om självmord i största allmänhet...

Som jag nämnde i första meningen av detta inlägg tror jag ingen förstår självmord:

- inte de som begår, de förstår inte vad de gör "på riktigt"
- inte heller de som vart självmordsbenägna men inte längre är det, de förstår inte hur man kan välja att dö. De har förhoppningsvis förstått vad "att dö" betyder.
- inte de som aldrig velat dö. Det säger sig självt.

Ingen förstår nog riktigt döden... "på riktigt" alltså... Men finns det ens någon som förstår livet? Förstår vi någonting? Eller är förståelse en skapad synvilla?
Nej nu ska jag inte börja filosofera om sådant alltför mycket...

Men när någon begår självmord... Någon nära... Det är ju förjävligt. Att veta att en nära vän var riktigt trött på livet och inte orkade leva längre. Att denna vän lämnar alla anhöriga med massa sorg, massa frågor och inte vet jag.
Känna känslan av att man borde ingripit... vilket man kanske gjorde, men ingripit lite till...

Jag har å andra sidan inte vart med om det, men jag kan föreställa mig någorlunda... man kan ju självklart inte förstå till 100 % om man inte vart med om det.

Men jag kommer ihåg uppgivenheten, känslan av att inte orka leva längre... Det är hemskt. Man kommer till en punkt då man inte bryr sig om något längre, gör vad som helst, bara vill dö helt enkelt...
Och ingen, absolut ingen, borde behöva känna den känslan och framför allt inte behöva utföra det hemska.

Det här inlägget ledde inte direkt någon vart och blev väldigt rörigt, men jag kände bara att jag behövde häva ur mig mina tankar.

Dålig undervisning i matematik

2010-10-21T10:00:00.001+02:00

Skolinspektionen gjorde nyligen en granskning om matematikundervisning på gymnasiet då svenska elevers matematikkunskaper har blivit sämre och sämre de senaste åren.
Undersökningen tyder på att lärare inte vet vad läroplanen innehåller och att det mest är "mekanisk räkning i matteböcker": dvs att läraren har en kort genomgång och sedan jobbar man bara i matteboken. De förlitar sig på att boken tar upp allt man ska kunna.
Rektorerna tar inte sitt ansvar utan litar på att lärarna är bra.
Eleverna betygsätts heller inte på rätt sätt.

Jag kan inget annat än att hålla med! Visserligen går jag inte i gymnasiet än utan bara på högstadiet, men det är precis samma sak där. I mellanstadiet hade jag en jättebra lärare som gjorde nästan alla lektioner roliga samtidigt som man lärde sig väldigt mycket. Vi fick "varierad inlärning" och tränade på att lösa problem tillsammans och ibland fick vi spela spel. Nu i högstadiet är det andra bullar. Precis som artikeln beskriver så går alla lektioner ut på att jobba i en tråkig och - för mig - väldigt enkel mattebok. Vi jobbar två kapitel i veckan, efter några kapitel är det diagnos och sedan prov. Sen börjar det om. Vi får inte heller jobba i grupp, dvs att vi som kanske är klara med allt får inte samarbeta på svårare uppgifter. Det är det enda vi gör.
Man behöver inte vara ett snille för att räkna ut att det verkligen är rent utsagt riktigt jävla skittråkigt. Man lär sig inte särskilt mycket heller för den delen.
Dessutom är min mattelärare typ... Helt känslokall. Hon ler aldrig och ser allmänt jättesur ut hela tiden.
Grejen är den att hela klassen delar min åsikt! Det är inte konstigt att 99,9999 % av alla elever hatar matte när lektionerna gör allt ännu värre.

Nej, det här är fan inte bra. Vad får vi för alla skattepengar vi betalar dagligen? Var tar rektorn sitt ansvar?
Förändring - ja tack!

Läs hela artikeln (vilket jag tycker alla borde) här.

Jävla kungahus

2010-10-18T21:43:00.000+02:00

Vad roligt att Sveriges uuuunderbara *host* monarki får ännu mer pengar. Känns som om vi fått en superbra budget! Tack, regeringen!

Varför ska Victoria och Daniel bo i ett stort jävla slott och ha massa städerskor och kokerskor, bara för att Victoria råkar vara dotter till herr Bernadotte? Alla de där miljonerna hade verkligen kunnat gått till så mycket bättre saker: arbetslösa, hemlösa, billigare kollektivtrafik, forskning eller varför inte en kamera till mig? Skämt åsido, men jag tycker verkligen det finns bättre saker att lägga skattepengarna på än att fem personer ska bo mycket bättre än alla andra, slippa arbete och allt sånt. Fnys.

För er som inte läst finns det ett längre inlägg om mitt missnöje mot Sveriges monarki här.

länk: aftonbladet

Vågat Simpsons-intro

2010-10-14T13:00:00.001+02:00

För ett par dagar sedan i USA visades ett lite annorlunda intro till den populära serien Simpsons. Banksy, en känd graffitimålare, fick äran att göra sitt "eget" intro. Det börjar med att man ser Banksy-taggar lite här och var, men sedan kommer det som väckt uppmärksamhet;
Till stämningsfull musik får man se bland annat asiatiska slavarbetare, kattungar som mals ner för att bli Bart-dockor, en trött och ledsen panda dra en tung kärra och en enhörningen vars horn används till att göra hål i CD-skivor.

Personligen tycker jag introt är helt fantastiskt, den utstrålar verkligen ett budskap. Jag tolkar det som att den visar lite vad som händer "under ytan". (Inte för att det som visas är riktigt realistiskt med enhörningar och så, men med lite fantasi kan man tolka det annorlunda.) Den där världen vi glömt och blundar för. T.ex. hur illa djur behandlas ibland, sorg som många bär på utan att få hjälp, våldtäktsoffer, kvinnor i kvinnoförtryckta länder, flyktingar som kommer ensamma och inte får någon som helst social kontakt osv osv...
Som att ingen vet om det, och när "det vanliga, lyckliga folket" väl får se det hävdar de att det är lögner. Eller att det är hemskt - men utan att göra något åt det.

Avsnittet kommer visas i vår här i Sverige. Jag kommer hålla ögonen öppna!

För att se videon (vilket ni verkligen borde): aftonbladet

(Som ni ser har jag lagt till lite där till vänster och höger i bloggen. Länkar till intressanta bloggar, ni får gärna lägga till en länk tillbaka i form av min bloggbanner som är precis över. La även till en lista som visar de mest populära inläggen i min blogg. Enjoy!)

Kent

2010-10-07T23:12:00.001+02:00

Eftersom jag inte har något vettigare att skriva om slänger jag ihop ett inlägg om mitt hat mot det svenska bandet Kent.

Okej, ett band som startade 1990 och släppte sitt första album 1995. De är ganska populära här i Sverige men aldrig slagit igenom internationellt. De kör lite olika musikstilar, typ alternativ-rock, indiepop/rock, synthrock osv.
Nu ska jag förklara varför jag ogillar dem.
Jo,

Deras låtar är totalt värdelösa. Liten halvdan melodi som - enligt mina öron - inte har så många hooks och inte alls fastnar i huvudet, vilket bra (och riktigt dåliga) låtar gör. Deras nya låtar låter väldigt mycket radio och deras äldre låtar är något bättre - OKEJ JAG ERKÄNNER ATT JAG GILLAR BLÅJEANS LITE - men inget som tar tag i ens hjärta.
Sångarens (jocke berg) röst låter allmänt gay (förlåt för att mitt ordförråd är uselt). Han sjunger verkligen jättetråkigt.
De är ganska töntiga musikaliskt. Visstvisst, de har fina texter, men det känns ganska lame att gilla ett band pga deras texter, då kan man ju likagärna vara poet istället för musiker. Blir väldigt enformigt ibland. De har så fruktansvärt simpelt spel på sina instrument, trycker ner ett par tangenter på en synth - oj så svårt. De har i och för sig inte bara synth-effekter, men ja. Jag har otroligt svårt för instrumentet synth om det inte är något väldigt speciellt med det. Jag säger inte att alla band måste vara bra på sina instrument för att det ska låta bra, men det är ju inte en slump att jag lyssnar på Led Zeppelin, Yiruma och Jimi Hendrix.

Folk brukar säga att de blir väldigt berörda av Kent och att de är helt underbara. Själv blir jag mest uttråkad av musiken.

Nae, Kent är verkligen inget för mig. Men nu har jag sagt mitt och vi har faktiskt yttrandefrihet här i Sverige.

Bloggbanner

2010-10-02T21:58:00.001+02:00

ÅH JAG KÄNNER MIG SÅ JÄVLA STOLT..... Jag fick ihop en hyfsad bloggbanner. Den till vänster alltså.
Alltså, ni fina saker som länkar till min blogg kan sätta in en sk gadget som är en liten "bildlänk" eller vad man nu ska säga, som den där bilden till vänster som länkar till min blogg :)
Den där konstiga koden under är meningen att du ska kopiera och klistra in som en gadget :)
Ni som inte fattar kan klicka här ;)

meningsfullt inlägg ohyeah fast nä

Meningen med livet

2010-10-02T18:31:00.001+02:00

Nästan alla har funderat över meningen med livet - varför just man själv finns.
Det är ju inte så konstigt, livet är med jämna mellanrum ganska jobbigt att uthärda och då kan ibland tankar som "varför lever jag? varför ska jag leva?" komma upp i huvudet. Men vi får aldrig något konkret svar.
Vi vill ha svar på frågor, men när frågor förblir obesvarade blir vi frustrerade.
Dessa frågor är för övrigt vanligt att man ställer sig själv lite när som helst, man måste inte må dåligt. Man kan känna tomhet, att man går runt utan mål och mening och då kanske till och med ifrågasätta sin existens.
Men hur mycket vi än funderar kommer vi aldrig riktigt fram till något.
Det finns helt enkelt ingen förutfattad mening med livet.
Vi är så olika, vi uppskattar olika saker och det går inte att hitta en gemensam anledning att leva för alla miljarder vänner.
Den vanligaste generella svaret man brukar få på frågan "varför ska jag leva?" och liknande frågor är "varför ska du inte leva?". Alltså, "orka dö när man kan leva". Men man kan ju lika gärna vända på det och säga "orka leva när man kan dö". Alla ska ju ändå dö förr eller senare. (För att lägga till lite humor i detta inlägg skriver jag ett asskönt citat; "Livet är livsfarligt. Ingen har hittills överlevt".)
Men jag tycker det är ett ganska dåligt svar då den med negativ syn på livet kan bombadera livsoptimisten med alltför många motargument.
Jag tror det finns bättre svar på dessa frågor. Jag kan till exempel citera mig själv i högsta person vad jag sa för motargument för nästan 2 år sedan:

" Livet är ett spel. Det gäller att vara smart. Man kan vinna på spelet också. Det betyder inte att man har det bra, utan att man har en god själ.

Man kan även ge upp i detta spel. Då har du förlorat. Dessutom förlorar dina nära rejält på det också. Om alla skulle ge upp skulle alla dö. Då har alla förlorat. "

Personligen skulle jag nog säga att det var ett ganska bra svar, trots att jag var en oerfaren liten 11-åring. Kanske inte så bra förklarat - jag skulle kunna skriva mer och bättre om det idag - , men ni förstår min poäng.

Men de bästa svaren är trots allt de individuella svaren. Dock är de nästintill omöjliga att få. Man kan ju få tillfälliga svar som "för att ge mig lycka", men de svaren måste ju inte vara aktuella om ett, två, tre år. I så fall skulle man ju ha "anledning/tillåtelse" (lol) att begå självmord när de där åren har gått.
Nej, det finns bättre individanpassade svar. Fast, det går inte att ta reda på. Inte förrän du är gammal och grå - kanske 85 år fyllda - kan du riktigt säkert veta.
Då kan du titta tillbaka på livet och tänka "det och det hade aldrig hänt utan mig", "dem hade aldrig träffats utan mig", "den hade kanske inte levt utan mig" och så vidare, och så vidare...

Men dit är det ju långt kvar, och när vi sitter här i vår frustration vill vi ha ett svar nu.
Well, vi måste alla själva hitta vår egen livspassion, ingen kan göra det åt en. Andra människor kan däremot hjälpa en något enormt!

Så för att ge ett svar och summera hela inlägget säger jag så här:

Meningen med livet är att hitta meningen med livet.

~~Åh jag är så sjukligt aktiv här på bloggen. Eller inte. :c~~

~~Jag har cirka 20 inlägg i utkast, jag blir aldrig klaaar. Ska försöka bättra mig!~~

Politik - rätt och fel?

2010-09-19T20:51:00.001+02:00

Hjelp, det är val idag, nu. Leskigt.
Jag tycker politik är ganska märkligt egentligen. För visst borde det finnas rätt och fel i det hela, och inte bara en jävla massa åsikter?
Alltså;
Reinfeldt påstår att sossarna har ett så kallat hål i deras budget på 20 miljoner (?). Sahlin påstår att Reinfeldt ljuger. Reinfeldt påstår att Sahlin säger så för att hon inte har någon bättre ursäkt. Sahlin påstår fortfarande att Reinfeldt ljuger.
I ett sådant exempel är det tydligt att någon har rätt och någon har fel. Men hur ska man som privatperson kunna veta vem som har rätt?
S påstår att om man sänker skatterna (som M vill) så försämras skolorna, vården och så vidare. M påstår att nej, så är det inte alls.
Vem har rätt och vem har fel? Båda kan ju inte ha rätt.
V påstår att betyg är "onödigt" och ställer för mycket krav på eleverna och fokuserar på fel saker. Fp påstår att man ska få betyg tidigare då man blir mer "förberedd" och mer motiverad till skolan. Om man skulle ta bort betygen så som V vill skulle eleverna bli omotiverade.
Hm?
C anser att RUT-avdrag har gett tusentals människor jobb och bör därför vara kvar. S anser däremot att RUT inte alls har gett massa människor jobb och att det finns bättre saker att lägga skattepengarna på då politik handlar om prioritering.
Rätt eller fel?

[jag skulle kunna ge fler exempel men det har jag inte tid med då jag ska gå och kolla på valvakan nu]

... Så allt det här med politik är ganska konstigt egentligen. Alla (de flesta) partier strävar ändå efter samma sak: att få ett bra samhälle utan rasism med bra skola och vård plus att arbetslösheten ska sänkas kraftigt, speciellt bland ungdomarna. Hur de ska gå till väga har de dock olika åsikter om. Något förslag måste vara rätt och något fel - eller så är båda fel eller båda rätt. Om de skulle gå ihop skulle de kanske kunna kompromissa och allt skulle bli ännu mer rätt. Eller så skulle allt bara bli helt fel.

Men hur fan ska man veta vad som är rätt och fel? Speciellt om man inte har testat det än.
Politik är en evig gåta mellan rätt och fel.

11 september

2010-09-11T20:00:00.010+02:00

Vila i frid, alla ni som var tvungna att dö pga onda "människor"
Stå på er, ni som var nära de som många dog
Tänk på dem, vi utomstående

Tänd ett ljus och låt det brinna.

R.I.P <3

och jag mår så här

2010-09-05T23:12:00.000+02:00

Just nu känner jag mig väldigt tom, det har jag gjort en liten tid nu. Inte för att det är nåt jättedåligt som händer i mitt liv just nu, men inte heller något jättebra. Jag går bara runt och är jag, liksom.
Jag längtar efter höstlovet.......... som kommer om 8 veckor för då får jag åka ner till Malmö och träffa jättesötbästa Linn. 8 veckor är ju tyvärr ganska mycket, i alla fall i detta sammanhang.
Annars är det inget specifikt jag ser fram emot. Jag vaknar upp, går till skolan, tråkar där, hänger med kompisar (som i och för sig inte är så tokigt), går hem, spelar gitarr och/eller sitter framför datorn, går och lägger mig, läser, funderar, funderar lite till och slutligen efter någon timme somnar (jag sover faktiskt 1-2 timmar mer nu än vad jag gjorde för ett år sedan!). Vissa dagar i veckan tränar jag, vilket är det roligaste i mitt liv just nu.
All tomhet och enkelhet gör mig frustrerad. Jag vill göra något! Jag vill att det ska hända något! Samtidigt är det skönt att det knappt händer något, jag menar, det är skönt att inte vara djupt sårad med ett blödande hjärta, men jag vill vara glad, glad och lycklig. Men det känns lite utav en omöjlighet, åtminstone så långt bort. Ändå känns det som om jag håller på att kasta mig in i något nytt, ett nytt kapitel i livet, som jag längtat efter i cirka ett år. Börja på något nytt. Mina ögon har sett något/n som de anser vara vacker/t, som kan göra mig lycklig. Jag litar på dem.
För även fast det känns tomt och kallt så känns det som om morgondagen har något att ge mig. För första gången på ungefär ett och ett halvt år ser jag fram emot morgondagen. Jag vill börja på det där nya, jag vill bli lycklig.

I'll Be Gone - Broder Daniel <3

It's all the same to me
There's nothing to see
It's all the same to me

Emil Jensen

2010-09-03T22:55:00.005+02:00

Emil Jensen är en skitcool skåning som är allmänt bäst. Han är vad jag kallar en "mångkonstnär" - poet, komiker, filosof och artist. Han lyckas på alla punkter tycker jag!
Egentligen brukar jag inte lyssna så mycket på indiepop men det har väl blivit mer den senaste tiden, har som sagt otroligt blandad musiksmak. Emil är dock sjukligt awesome, det bara går inte att inte älska!
Hans texter är jättefina. Brukar inte falla för texter, men :( Musiken är allmänt chill, enkelt och lyssna på och skånskan är ett plus.

Några vackra låtar av honom:

Hur lyckliga kan vi bli? - Emil Jensen

Kääärleeeek. Ger en tankeställare. Texten får tala för sig själv, dock.

Hur lyckliga kan vi bli, vi som vet vad stjärnorna består av?

Hur magiska kan vi va, när vi vet vad hjärnorna består av?
Hur älskande kan vi bli, när vi vet vad, när vi vet hur?

Inte vackrast i världen - Emil Jensen

Bästa versionen jag hittade på youtube. Alltså. Ååååh. Spotifylänk.

Ni är inte vackrast i världen, världen är vackrast i er
Det är inte i era ögon, det är i vad ni ser

Lite komik, lite poesi, lite filosofi från honom:

Puss Och Kram

Finns tyvärr bara på Spotify, men Spotify kan man ladda ner gratis på deras hemsida, men jaja.
Länk till "låten"

Senil Olydnad

Finns också bara på Spotify. Har förresten tryckt en tröja med texten "SENIL OLYDNAD - Emil Jensen" som kommer om drygt en vecka ;)
Länk till "låten"

Han har gig lite här och var lite då och då, inte så många nu i höst, men här är en lista med spelningar över landet.
Såg honom i Vitan, tyvärr var det massa andra artister där också så han bara körde två låtar, för inte så länge sen, och fan vad värt det var :) Ska se honom i Kungsan nu i september också. När han spelar sjunger man med och myser och när han pratar sitter man och skrattar, asnajs :D

Jag, Emil, Jocke

Fick en kram och snacka lite med honom också, han ÄR verkligen cool :) Lite halvrolig bild då jag är vit, Emil brun och Jocke gul haha.

Att vara jag

2010-08-28T15:00:00.001+02:00

Att vara jag - just jag - av alla miljarder människor här på jorden är... Både bra och dåligt.

Jag tycker generellt sätt jag är en bra person som alltid åtminstone försöker hjälpa till när det behövs och ställa upp. Jag tror det är därför folk tycker om mig, för att jag ser lite mer än de flesta andra och alltid finns.
Men hur är det att vara en empatisk person som bryr sig lite för mycket om andra? Att se, känna och förstå lite mer?
Det är faktiskt ganska jobbigt.
Jag känner väldigt mycket och är fruktansvärt känslig, otroligt lätt att såra. Det är inte jättekul, faktiskt.
Men jag har ju jättebra självförtroende, vilket är jätteskönt att ha. Jag slipper oroa mig om att jag är jätteful när jag ska till skolan på morgonen, jag är nöjd med mitt utseende (alltså, jag tycker inte att jag ser helt perfekt ut, men jag är nöjd) och tror på mig själv. På så sätt är det väldigt trevligt att vara jag, Lovina.
Jag vågar även stå för mina åsikter och säga vad jag tycker och tänker. Jag är ganska "smart/mogen" för min ålder (det var inte ett försök att skryta, utan det att jag är ärlig på bloggen). Det är ju bra, jag har lätt i skolan och så, men självklart finns det ju nackdelar med det också. Vad tänker jag inte berätta på bloggen, mina närmaste vet.
Att jag däremot är sämst på att höra av mig är inte lika kul... Det leder till att jag förlorar vänner lättare. Jag försöker så gott jag kan att höra av mig, men öbö, jag vet inte, det blir aldrig av, tänker för mycket som inte blir till verklighet.
När jag fastnar för någon eller något så har jag fastnat och tänker inte släppa taget på ett bra tag (failmeninghej). Det är ju bra på ett sätt, det leder till att jag är säker på mig själv och vet vem jag är eftersom jag fastnar för samma stil länge. Men får jag känslor för någon så håller de länge. Inte jättekul om man inte råkat stöta på någon som är likadan...

Alltså,
Alla har nog saker de både gillar och ogillar med att vara sig själva. Tyvärr tar oftast de negativa sakerna över de positiva när man tittar på sig själv... Men försök att få de positiva sakerna att glänsa, för det syns när man gillar sig själv. Helt plötsligt blir man lite vackrare, lite roligare och lite mer... sig själv. Jag lovar, jag har sett det med egna ögon. Jag ser direkt på någon om h*n gillar sig själv eller inte.

Aktiv!! :D

2010-08-26T23:36:00.000+02:00

SHABASHABABELOU (för er som inte har en IQ över 50 kommer det från spelet Sims).
Tänkte försöka ta och bli aktiv igen :) Önska mig lycka till, haha. Åker till Norrköping och ska se Henrik Jättevackrast Berggren (Broder Daniel) imorgon och sedan gig på lördag, så i helgen blir det väl inte alltför många inlägg. Men nästa vecka sååå!

Eftersom detta inlägg var så kort och tråkigt får ni en jättehärlig "sommarlåt" som kompensation.

Live Forever - Oasis (live)

I'm still funny

2010-07-17T23:16:00.000+02:00

Tjaaa. Vi har gjort en ny video. En riktigt jävla random.

Don't forget to subscribe for us!

I am funny

2010-07-11T01:44:00.000+02:00

Typ ett jeteruligt klipp av mig och min vän SBEBEEBBEBASAASTSTIIAANANAB´N. Yeah. Myket sevärd ;)

Glöm inte att prenumerera på vår roliga kanal :D

Sorgligt men sant+inaktivitet

2010-07-04T19:55:00.004+02:00

Björn Afzelius - Kungens Man

Maria går på vägen som leder in till byn

Hon sjunger och hon skrattar åt lärkorna i skyn
Hon är på väg till torget för att sälja lite bröd
och solen stiger, varm och stor, och färgar himlen röd

Då möter hon en herre på en häst med yvig man
Han säger: "jag är kungens man, så jag tar vad jag vill ha
Och du är alltför vacker för att inte ha nån man;
Följ med mig in i skogen ska jag visa vad jag kan"

Hon tvingas ner i gräset, och han tar på hennes kropp
Hon slingrar sig, och ber honom för Guds skull hålla opp
Men riddarn bara skrattar, berusad av sin glöd
Så hon tar hans kniv och stöter till och riddaren är död

De fängslade Maria, hon stenades för dråp
Men minnet efter riddaren blev firat varje år
Ja, herrarna blir hjältar, men folket det blir dömt
Och vi som ser hur allt går till får veta att vi drömt

Klockren text som är sorglig men sann. Tänker inte skriva någon lång roman om den, om budskapet, låten får tala för sig själv.

Som ni märkt har jag blivit ganska inaktiv, först var det en grej som gjorde att jag inte kunde/ville skriva (privat), men nu är det sommar och jag är hellre ute och badar eller spelar gitarr än att skriva nonsens på en blogg. Dessutom är jag borta ganska mycket och jag orkar inte förbereda massa inlägg i förväg. Men i höst så är jag tillbaka med masssa inlägg :)
EDIT: Det betyder inte att jag inte kommer skriva nåt, bara att jag skriver ganska sällan.

Ideal

2010-06-21T03:18:00.001+02:00

Något jag starkt hatar är alla ideal, hur samhället tycker att man ska vara.
Speciellt skönhetsideal, man ska anpassa sitt eget utseende efter hur andra tycker man ska se ut. Det är så jävla sick! Den enda man ska anpassa sitt utseende och sin stil efter är sig själv, man ska inte låta någon annan bestämma vad man ska ha för kläder och frisyr.
Som svensk tjej ska man vara pepparkaksbrun, blond, stora bröst (vilket är mycket viktigt.), onödigt dyra märkeskläder, ABSOLUT INGA FRÄKNAR, översminkad, stora läppar osv.
Killar ska vara muskulösa, också ha onödigt dyra märkeskläder och vara pepparkaksbrun.
Varför?
Varför efterlikna en tillgjord bild av samhället som ändå bara misslyckas? Det är ju bara någon omogen fjortis på Stureplan som kommit på den där som hon tycker alla ska vara.
Man ska vara sig själv.
Man ska inte lyssna på om någon annan säger att HALLÅ DU SKA HA FRED PERRY JÄVLA EMO eller DU MÅSTE PLATTA DITT HÅR eller NOPPA DINA ÖGONBRYN DE SER FÖRFÄRLIGA UT eller GÅ GENAST NER I VIKT FETTO eller SMINKA BORT DINA BAJSFLÄCKAR I ANSIKTET eller SOLA DITT JÄVLA BLEKA EMO-ÄCKEL eller BLI BRUNETT FUCKING FJORTIS och så vidare. Man ska lyssna på sig själv. Visst kan man få tips från andra vad man ska ha på sig eller vad man passar i, men om man inte känner sig bekväm i det ska man inte ha på sig det, så enkelt är det.
Jag vill inte vara som "alla andra", jag vill inte bli "en i mängden". Jag vill inte lyssna på vad någon annan säger (fast det beror ju på vad det gäller, haha). Jag vill visa världen att man inte måste vara den där "perfekta" svenne-tjejen "alla killar vill ha", utan att man kan vara accepterad för den man är.
Jag har svart hår, ganska blek, oftast osminkad, köper inga dyra märkeskläder för märkets skull och lever inte upp till ideal. Jag tar på mig det jag har lust för, vill jag ha samma outfit två dagar i rad så har jag det, punkt. Jag bryr mig inte ett skit om vad andra tycker om mitt utseende, men visst uppskattar jag komplimanger. Ibland om någon säger till exempel "LOWAN DU PASSAR INTE I DEN HALSDUKEN" så brukar jag ha den halsduken extra mycket, haha. Punkare, javisst ;)
Det gäller alltså att hitta sig själv. Det tar år, jadå, men för att hitta måste man ju söka.
Det jag ville säga var i alla fall att den enda man kan bli accepterad för i längden är sig själv, då falska vänner inte håller hur länge som helst. Jag hatar alla skönhetsideal och andra fåniga ideal samhället bygger upp. Man ska ha på sig det man känner sig bekväm i och inte vara rädd för att visa upp sig själv.

Hahah fyfan vad jag ser ut på den bilden! Ett jävla morgontrött troll xD Här lever vi inte upp till meningslösa ideal i alla fall ;)

Awesomeness

2010-06-07T22:48:00.000+02:00

Jag älskar det här!
Jag älskar att mitt största problem är vilken tröja jag ska ha på den efterlängtade avslutningen
Jag älskar att jag kan svara nej på frågan om jag är kär
Jag älskar att det är två dagar kvar till friheten aka skolavslutningen
Jag älskar att jag har ståplats till Green Day-konserten i London där jag kommer träffa massa söta ungar
Jag älskar att jag förmodligen åker ner till malmö i slutet av juni, om inte nån gång i juli
Jag älskar att jag ska till Västerås i helgen och träna capoeira
Jag älskar att vi ska softa hela dagen med klassen imorgon
Jag älskar sommaren 2010 FÖR DEN KOMMER BLI SÅ JÄKLA AWESOME!

... Det är skönt att leva ibland.

Ett stycke bild på mig från klassresan. Helly är fotograf och Klara i bakgrunden. Jag ser totalt drogad ut och mitt hår är oborstat och helt fucked up, men vafan, palla bry sig!

Invandring

2010-06-04T22:42:00.000+02:00

Vissa, eller snarare ganska många tror jag, är emot invandring i Sverige. Jag förstår dem - till viss del. Många av dem är kriminella. Men borde man inte tänka lite längre ibland? För det är ju INTE invandrarnas fel precis!
Jag menar, tänk om jag som 25-åring råkade vara född i till exempel Gaza. Mina föräldrar är döda och jag blir mordhotad på gatan. Klart som fan att man flyr. Sverige är ju ett (ganska) bra land, så det är ju många som vill hit.
Jaja, jag kommer hit till Sverige. Jag kan inte ett ord svenska och lever på bidragen jag får. Jag försöker att söka jobb, men eftersom jag inte kan svenska går det inte särskilt bra.
Jag blir placerad i någon sunkig lägenhet i t.ex. Rinkeby (förort i Stockholm med många invandrare, förekommer mycket kriminalitet). Jag känner inte någon, inte uppskattad av någon, får ingen kärlek, inga rutiner eller någonting. För att jag ska kunna överleva behöver jag mer pengar. Vad gör jag? Jo, jag börjar råna folk på gatan. Vad ska jag annars göra när jag inte får något jobb? Har man i den situationen något val? Nej, det är precis det man inte har och det är just därför kriminaliteten är så stor bland invandrarna!
När folk från bl.a. Finland och Italien invandrade på 60-talet var det annat. Då fick de jobb direkt - något enkelt som t.ex. att diska på en restaurang - och kunde tjäna ihop pengar så de slapp stjäla.
Dessutom måste man vänta så jävla länge på att få besked om man får stanna eller inte. Barnen kanske hinner börja i skolan och sedan "nej ni får inte stanna" så är man tvungen att fly till något annat land...
Felet ligger hos politikerna!
Det är DE som gör fel. Självklart är inte alla invandrare så där perfekta och vill ha jobb och blablabla som jag beskriver i texten, men jag tror många är det. Varför då ta fram den dåliga sidan hos dem när de förmodligen har en jättebra? Varför låta de bygga upp en falsk verklighet av att "Sverige är jättebra och tar emot alla invandrare :)))))))" när det i själva verket absolut inte är så? Varför sänka någon när den kanske har kapacitet att nå upp till stjärnorna om denne någon bara får en chans?
VARFÖR?!
Det är de endast politikerna som vet. Hm.

Apropå det här med politik har jag en åsikt jag tänkte dela med mig om angående Sverigedemokraterna.
I min skola får vi inte diskriminera någon pga hudfärg, varför ska då politiker få det?
För att de tycker de går inom ramarna för yttrandefriheten. Men är det inte ganska uppenbart att de bryter mot lagen "hets mot folkgrupp" fastän de lyckas slingra sig och tänja på gränserna?

Green Day

2010-05-31T22:29:00.000+02:00

Jag kan helt klart säga att Green Day lätt är ett av världens bästa band, faktiskt. Tillsammans med andra band, så klart.
Menmen.
År 1987 startades ett punkband (de var det då) bestående av två medlemmar: Billie Joe Armstrong och Mike Dirnt (artistnamn) som sedan kom att bli ett av världens största rock-band. De hette då Sweet Children och samma år som de började med bandet började även trummisen Al Sobrante. Något år senare var det Tré Cool (artistnamn) som var trummis, och är det fortfarande.
1994 kom det stora genombrottet med skivan Dookie. Skivan är världens mest sålda punkalbum! Helt klart även en av mina favoritskivor. Låtar som Longview, Basket Case och When I Come Around låg etta på listorna. Senare samma år uppträdde de på Woodstock vilket gjorde de mer kända.
Efter det har de släppt Nimrod, Insomniac, Warning, American Idiot och 21st Century Breakdown. Innan Dookie två album, Kerplunk och 1,039/Smoothed out slappy hours.
Vad är det som är så speciellt med dessa tre snubbar då?
Jo, det har något som absolut inget annat band har. De åstadkommer mig någonting bara just de kan ge mig.
Alltså, de har inte jordens bästa riff eller solon (förutom Judges Daughter, grymt solo), men ändå lyckas de så jävla bra.
Låtarna går rätt in i hjärtat. Så fort jag hör de på radio är hela min dag räddad. Att gå på deras konserter är det absolut bästa som finns.
Texterna är så ärliga, punkigt ironiska och bara allmänt klockrena.
Låtarna har så jävla bra melodier, sätter sig på hjärnan utan att vara irriterande.
När man lyssnat på de ett tag märker man även hur mysiga de verkar vara som personer (jag känner ju inte dem och kan inte säga något). Trés sjuka citat är awesomeness.
Dessutom är GD-fansen de snällaste fansen! Jag lovar, ALLA GD-fans jag känner är jättesnälla. Och jag om någon känner väldigt många...

Men exakt vad som är så jäkla bäst med Green Day kan jag inte sätta fingret på. Varför jag blir så jäkla glad av dem. Det får du upptäcka själv av de nedanstående låtarna!

Minority - Green Day

Welcome to Paradise - Green Day

Good Riddance (Time of your life) - Green Day

Hitchin' A Ride - Green Day

King For A Day - Green Day

Några av alla mina miljarder favorit GD-låtar.

Billie, Mike och Tré, jag älskar er.

Det är inte kärlek

2010-05-26T15:22:00.000+02:00

En sak jag aldrig förstått mig på, och aldrig kommer göra heller, är det här med att vara med folk bara för det fysiska. Alltså, bygga förhållanden på fysiska begär, att man är tillsammans med någon för att "hålla på". Och inte för att man är kär.
Är inte det helt jävla sinnessjukt? Borde det inte vara en självklarhet att är man ihop med någon så är det den man gillar? Det är det inte för alla. Vissa tar bara första bästa - snygga så klart - tjej.
Det är inte kärlek!
Det är så jävla vidrigt! Tjejen som älskar dig över allt annat blir helt genomlurad och tror hon fått världens bästa kille - men icke.
Jag undrar hur folk tänker när de gör så. För att de mår dåligt? Kan man inte släppa ut känslorna på ett bättre sätt, så man inte skadar någon annan?
Och jo visst det är jätteskönt och mysigt och man blir lugn och så - men det är ju bara för stunden. Att bygga ett förhållande på kärlek ger en lycka som varar ganska mycket längre än för stunden.

Till dessa människor som gör sådant ställer jag frågorna (jag skriver i andra-person för att det låter bättre):
Har du någonsin iakttagit en kvinna/tjej och tyckt hon varit vackrast i världen trots att hon har en finne på näsan och håret står åt alla håll?
Har du någonsin längtat så mycket efter någon, känt saknaden omfamna dig så mycket att det vart din högsta önskan att träffa X då?
Har du någonsin, bokstavligt talat, känt lyckan spira genom kroppen som vattnet från ett litet barns vattenpistol? Hur du velat skrika åt hela världen vad du känner?
Har du någonsin känt att du skulle kunnat offra livet för någon? Eller att du kunnat offra en arm för att vara tillsammans med någon?
Har du någonsin känt känslan av att hela världen gått under? Hur du stått maktlös och tittat på medan ditt vackra slott, din skyddsmur och hela ditt liv bara rasat samman?
Har du någonsin varit kär?

(Jag skrev att det är tjejerna som blir utsatta för att det oftast är så. Men inte alltid!)

tro gör man i kyrkan

2010-05-21T20:00:00.001+02:00

En sak jag verkligen hatar är när folk tror att det känner någon eftersom den känner denne någons vän. Alltså, att man tror man känner Y för att h*n är kompis med X.
Det är ju helt sinnessjukt.
Som om alla i ett kompisgäng är precis likadana! Det är ju jättemånga bästavänner som har max en likhet. Man måste inte ha samma politiska åsikt som vännerna, ha samma intressen och vara på samma nivå mentalt. Man kan vara vän med någon som ligger långt bakom en i utvecklingen. Dock tror jag det är svårt att skapa en nära vänskap, men undantag finns det ju alltid.
Tillbaka till ämnet så hatar jag när folk tror de vet vem jag är för att jag skrivit en mening till dem.. Är det inte vettigare att verkligen lära känna någon innan man drar förhastade slutsatser om någon? Man kan ju trots allt gå miste om världens mest underbara person, man vet ju aldrig...

Jag vet att detta inlägg är ganska snarlikt Analysering, men liknande grejer som jag skriver om händer runt omkring mig, vilket jag stör mig på. Jag är nämligen väldigt bra på att bli missuppfattad...

Ny header förresten. "Only blinded by the lies in your eyes" kommer från...

Know Your Enemy - Green Day

Minns förra året precis när den hade släppts... Gud, minnen.

People come and people go

2010-05-16T22:33:00.000+02:00

I mitt snart 13-åriga korta liv har jag förlorat - och fått - massvis med vänner. Förra året förlorade jag säkert nästan 10 vänner. På ett år.
Men jag har även fått väldigt många vänner, fler än jag förlorat. Det är inte många som kommit nära, men tillräckligt många för att jag alltid ska ha någon att snacka med. Annars har man ju många vänner som man bara fördriver tiden med... Inte att jag ser de som tidsfördriv (vilket jag gör med flera "vänner"), utan de är sådana som bara förgyllar ens dag. Sådana som man inte snackar djupt med, men om man skulle ringa för att det var något så skulle de finnas där.
... Till skillnad från vissa andra. Jag har många "vänner" som helt enkelt inte finns där - längre. Jag har alltid funnits där (tror jag?) och kämpat, men nej. När de kom till kritan var jag bara en i mängden, någon som faktiskt inte betydde något. Ska jag vara ärlig så saknar jag inte de vännerna heller.
Det finns dock några få av dessa miljoner vänner som jag faktiskt saknar. Och de saknar jag verkligen. När jag väl fastnat för någon, ja då har jag verkligen fastnat och har svårt att släppa taget. I de flesta av fallen handlar anledningen till att kontakten brutits pga avstånd (bland de jag saknar). T.ex. en vi kan kalla N har jag inte träffat på flera år, har inte hans nummer eller msn... Men när jag får chans att snacka med honom igen så vet jag att vi kommer vara vänner. Friends forever.
Men det känns som jag börjat hitta min vänkrets nu, de som jag verkligen trivs att vara med. Det är väldigt skönt. Och så känns det skönt att jag vet varför jag bara inte trivs att vara med vissa. Det tänker jag tyvärr inte berätta här i bloggen som är öppen för alla, det blir bara... konstigt.
Jaja, jag skrev inte detta inlägg för att babbla på om hur mitt liv är, utan för att förmedla ett budskap (vilket hela min blogg handlar om):
Vänner och kärlekar kommer och går. Det är väldigt få som stannar för alltid. Det får man leva med. För livet handlar bara om att samla på sig massa erfarenheter. Av alla vänner, förhållanden osv så har man ju (förhoppningsvis) lärt sig någonting. Man har fått något vackert och sedan behövt leva utan det. Man måste gå vidare, vad som än händer.
Den enda som det är 100 % säkert som följer med dig till döden, det är du själv. Just därför ska man inte svika sig själv bara för att andra gör det. Du är den enda som kommer vara med dig för alltid, så lär dig att vara vän med och älska dig själv!

Army Of Dreamers - Broder Daniel

"People come and people go"

Tusen strålande solar

2010-05-15T22:00:00.002+02:00

Nu ska lilla Lowan faktiskt recensera en bok ~~som hon inte ens har läst ut (50 sidor kvar typ :c)~~!

Tusen Strålande Solar av Khaled Hosseini

Afghanistan på 70-, 80-, 90- och 00-talet. En otroligt intressant men samtidigt väldigt sorglig och gripande bok.

Så, Mariam lever fattigt - och utan utbildning så klart - med sin mamma Nana. Hennes pappa Jalil hälsar på henne en gång i veckan, och dessa besök är grymt uppskattade av henne. Höjdpunkten i livet.

Men en dag blir hon tvungen att flytta. Som 15-åring blir hon bortgift till en 40 år äldre man. Ett äktenskap fyllt med våld och sorg. Hon möter sedan fru nummer två, Laila, som även hon haft en jobbig barndom. De kommer varandra allt närmare...

Boken har väldigt många fina citat, såsom:

"Hon skulle inte längre sakna honom på samma sätt som nu, när smärtan i hans frånvaro var hennes ständiga följeslagare - som fantomsmärtan efter en amputation."

"Lär dig det här nu, min dotter, och lär dig det ordentligt: precis som en kompassnål alltid pekar mot norr, finner en mans anklagande finger alltid en kvinna. Alltid. Kom ihåg det, Mariam."

(Tänk på att det är Afghanistan vi pratar om)

"Mariam låg på soffan med händerna instoppade mellan knäna och tittade på snön som yrde och virvlade utanför fönstret. Hon mindes något som Nana sagt en gång, att varje snöflinga var en suck från en olycklig kvinna någonstans i världen, och att alla de där suckarna svävade upp till himlen och bildade moln. Sedan bröts de sönder i små, små bitar och föll ljudlöst ner över människorna.
Det är för att vi ska bli påminda om hur kvinnor som vi lider, hade hon sagt. Hur tyst vi uthärdar allt som drabbar oss."

"Och av det förflutna kunde man endast lära sig en sak: att kärleken var ett förödande misstag och dess kumpan hoppet en förrädisk illusion."

Handlingen är über. En värld som är bortglömd av oss svenskar. Sjukt bra skriven när det gäller känslor, jag har börjat gråta flera gånger medan jag läst den (vilket är VÄLDIGT ovanligt att jag gör till en bok eller film). Men ibland är den lite för inriktad på att skriva om känslor och glömmer beskriva t.ex. miljöer. Och så är det lite jobbigt efter ungefär två tredjedelar av boken, det är ett år mellan varje kapitel... Annars är den awesome.

Four out of Five s(gui)tars!

Man måste faktiskt ge ett plus för det fantastiska omslaget...

EDIT: Nu i efterhand ger jag den 5 av 5. Slutet gav ett extrapoäng.

Misshandel

2010-05-14T14:55:00.000+02:00

Misshandel inom familjen, är inte det en riktigt, riktigt hemsk sak? Att slås blodig av den som satt en till världen, som man är menad att älska? Att vara allt annat än trygg hemma?
Tyvärr är det inte så väldigt ovanligt. Inte att det händer i alla hem i Sverige, men ja.
Det skrevs i alla fall i Aftonbladet för en tid sedan om ett sådant fall. Pappan slog barnen blodiga med tv-sladdar och slet bort hårtussar stora som tennisbollar från fruns huvud. Fyfan.
Vet ni vad straffet för detta är? För att sabbat 3 år av två barns barndom? För att ha visat de stackarna en alltför hemsk sida av livet? För att ha krossat "frun"?
Tio månader fängelse.
Ja, ni läste rätt. Tio ynka månaders fängelse för att ha skapat ett jävla helvete för tre personer i tre år! Är det inte lite för milt straff? Pojkarna får 42 000 av pappan i skadestånd, men sen när blev man lycklig av pengar?
Jävla samhälle.

Artikeln

Fjortisstilen

2010-05-12T21:00:00.000+02:00

Fy. Fan. Vad. Jag. Hatar. Fjortisstilen!
Falskhet rakt igenom, man ska vara som alla andra och bara ha på sig det som är inne - annars är man en tönt! På helgerna ska man supa sig full på massa fester, ta en cig var och varannan timme och knulla med första bästa. Skolan skiter man fullständigt i för det är ocoolt att bry sig. Playa runt med alla man ser, för det är jättecoolt att prata om alla sina miljarder ex. Som tjej ska man ha string och push-up senast när man är 13, annars får man ju inga killar! Vidare så ska killarna ha tre ton vax i håret och tjejerna två ton foundation och annat smink. Märken som Fred Perry, Adidas, detdärM-märketjagalltidglömmer och Lacoste är självklarheter. Att överösa allt och alla med "görru gmn? :* <333", "oki :)(L) §", "ah gärna soetis (a' <33" osv måste man göra för annars tycker man illa om den personen. Självklart måste man även hacka på alla emos hur emoiga de är.
Läs det ett par hundra gånger. Hör ni inte själva hur jävla fel allt låter?
Om man strävar efter att vara som alla andra - passa in - så är man ju inte sig själv. Ingen är innerst inne någon som måste följa efter andra och alltid hålla med "vännerna".
Är det coolt att inte minnas vad man gjorde i helgen? Är det verkligen värt att döda så många hjärnceller för några timmars festande man inte ens kommer ihåg? Är det roligt att röka cigg där jag endast finner nackdelar i att göra det? Är det coolt att knulla som om det vore ett kommunikationssätt?
Skolan kan gå skit av många olika anledningar, ibland råkar man ha fruktansvärda lärare. Men att skita i den för att det inte anses coolt är ju idiotiskt! Utbildningen är trots allt jävligt viktig för framtiden och att få gå i skolan kanske är en kubansk flickas högsta önskan!
Jag fattar verkligen inte det här med att vara player. Som om det vore coolt att krossa hjärta efter hjärta?! Man kan fan inte bli lycklig av det? Testa äkta kärlek istället, det är fan värt all smärta efteråt.
När man är 13 är man ju, faktiskt, relativt ung. Varför ska man behöva framstå som ett sexobjekt bara för att få falska förhållanden och "roliga" kvällar? Tycker man det är skönt och snyggt så visst för fan ha det då, men oftast handlar det om grupptryck och det med att få killar.
Att ha massa vax i håret så man får igelkottsfrisyr (som för i övrigt fjortisarna härmade från fashioncore) och att dränka sig i smink varje dag är väl inget jag direkt stör mig på egentligen. Jag tycker det (oftast) ser åt helvete ut, men det är inte det jag stör mig på. Utan det att man måste ha det, att man är ful utan smink. Jag själv sminkar ju mig (dock väääldigt sällan nuförtiden), men jag trivs naturlig också.
Och nej förresten de där märkena var bara en lögn, för det är vad man ska ha idag 12:e maj 2010. Om en månad ska man slänga de kläderna och köpa nya för annars är man en fattig tönt! Jag har aldrig förstått mig på det här med att saker är ute och inne. Ska man inte ha på sig det man tycker är snyggt, ta inspiration från andra, komma på eget och göra som en egen liten subgenre? Eller bara ha på sig det man trivs i? Och vafan är det som är så jävla coolt med dyra märkeskläder? Visst jag har väl också det man jag går inte runt och skryter med det 24/7 och klagar på andra som inte har det.
Som jag sa för något inlägg sedan hatar jag sådana där falska "komplimanger". Jag orkar inte repetera det, men ja.
Orka klaga på svartklädda. De kan för fan inte ens skilja på hårdrockare, wemos, emos, decoras och punkare. Allt är bara samma sak, lika dåligt. Att man orkar. Igår till exempel gick jag förbi några... fjortisar i en park, helt utan anledning säger de bara emo till mig (det är inte första gången, lol). Jag gav de bara en blick över axeln och gick stolt vidare för att jag har mer liv än dem som klagar på allt och alla. Blir nästan glad när folk säger sånt - hur patetisk får man vara egentligen? Hur okunnig kan man vara?

Nej men allt är bara idioti. Men vill ni slösa bort hela barndomen - varsågod och gör det, inte mitt problem. Så länge det inte går ut över andra, vilket det gör fruktansvärt mycket.
Att vara en kaxig fjortis får en bara att framstå som en vilsen skitunge som inte hittat hem. Jag säger inte att alla är så, utan att själva stilen bygger på det. Vilken jävla skitstil! Var punk och rebell, lolita och jättesöt eller vad fan som helst, var er själva! Ni vinner på det sjukt mycket i längden, jag lovar det.

Fat Lip - Sum 41
(inte jordens bästa låt, men texten ftw)

I don't wanna waste my time
Become another casualty of society
I'll never fall in line
Become another victom of your conformity
And back down

(casualty=offer, olycksfall. society=samhälle, vänkrets. kan tolkas som fjortisar. conformity="överrensstämmelse", som dina regler typ. victim=offer)

Vill Inte Va Med - Asta Kask

Då ska jag stå där stolt och le
För jag aldrig blev en av er!

I'm siiingin' in the rain

2010-05-08T20:13:00.000+02:00

Det regnar ute.
Jag sjunger.
Och spelar gitarr.

Nå, vad tycks? :3

Kärlek?

2010-05-07T21:00:00.000+02:00

En sak jag verkligen undrat över är det här med kärlek. Jag förstår verkligen inte. Helt plötsligt så slår hjärtat 110 gånger/sekund när man ser någon och denna någon kan i stort sett ta över ens liv. Man vill bara vara med honom/henne och allt, hela ens liv, kretsar runt den personen.
Varför?
Hur kan en person göra en sådan stor inverkan i ens liv bara för att man är kär? Varför blir man det? Varför i X och inte i Y? Varför gör olycklig kärlek så oändligt ont? Hur kan behovet vara så stort av att vara med den personen? Vad är det som händer i hjärnan? Varför gör man småsaker omedvetet när man gillar någon?
Det är konstigt. Hur fan går det till?
Samtidigt är det sjukt fascinerande. Att två personer möts en gång och sedan älskar varandra resten av livet. Äkta kärlek.
Ibland hatar man kärlek och ibland älskar man det. Kärlek har sån jävla kapacitet att ställa till bekymmer - även lycklig. Det är så trassligt, kan förstöra gamla vänskaper och göra en vänskap knepig efteråt. Men den där lyckliga kärleken är så underbar, vacker.. Medan den olyckliga är så krossande, smärtsam och hemsk..

Sedan det här med sexuella läggningar. Det tycker jag också är konstigt. Varför är de flesta intresserade av det motsatta könet? ~~För att vi är lärda att göra det.~~ Varför tänder vissa på tjejer och vissa på killar? Och vad i helvete är det för fel med att gilla samma kön?

Nej nu får ni ta och hjälpa mig lite i allt detta förvirrande funderande.

Komplimanger

2010-05-06T18:35:00.000+02:00

Jag stör mig på sådana som överöser sina kompisar med sliskiga komplimanger och typ "ahh lugnt gumman :) <3333", "sååå söt!<33 ;*" osv osv. Alltså, det kan väl inte finnas någon mening bakom det om man säger det till alla hela tiden? Och alla dessa hjärtan, kan man inte uttrycka sin kärlek i ord istället? Jag skriver ju också hjärtan, men inte i överdos (i seriösa sammanhang alltså).
Dessutom får jag hellre komplimanger för min insida än för min utsida. Klart man blir glad av att höra att man t.ex. har fina ögon, men man blir lycklig om någon säger att man är omtänksam och generös. Har någon en überfin tröja eller är jordens sötaste människa säger jag det, men bara om jag verkligen tycker det (bara för att jag inte säger något betyder det inte att jag tycker någon är ful, ibland blir bara inte tankar ord).
Jag själv är en sådan som inte häller söta ord på allt och alla. Men jag delar ut miljontals vackra komplimanger på mitt sätt.
Genom att alltid finnas där.

Jag lovar att man blir gladare av att ha en ärlig vän som verkligen ställer upp istället för tusen smörare som faktiskt inte hade något att ge när det kommer till kritan. Faktiskt.

(Ja, jag vet att jag är sämst på att uppdatera.)

Var positiv!

2010-05-02T21:31:00.000+02:00

LIKSOM FÖRLÅT FÖR DÅLIG UPPDATERING OMG SKA ALDRIG GÖRA OM DET LÄSARE FÖRLÅÅÅT PUSSSS.
Lol, men lite dålig uppdatering senaste dagarna. Berott delvis på inspirationsbrist och dels... Ja, mått lite dåligt av olika anledningar.

Just nu är inte mitt liv perfekt. Det skulle kunna vara grymt mycket bättre. Men vet ni? Jag orkar inte deppa ner mig och "åååh mitt liv suger alla hatar mig wäääh". Det blir ju liksom inte bättre för det, snarare sämre? Om man tänker negativt drar man ju till sig negativa saker och det blir bara ännu värre.
Nej vet ni, jag är faktiskt ganska glad. Inte för att jag har någon stark och värmande lampa lysandes i ansiktet hela tiden, men ändå. Det kunde vart så mycket sämre.
Jag kunde lika gärna vart född i Somalia och vart jättefattig. Min närmsta vän skulle kunnat dött i en bilolycka. Jag skulle kunnat haft anorexia. Min mamma skulle kunnat haft cancer. Jag skulle kunnat bli utnyttjad eller kanske misshandlad.
Men nu är det så att läget inte är så, är inte det ganska über? Jag har en bra familj, några bästiga vänner, jag har ingen sjukdom, ingen nära mig håller på att dö, jag får mat för dagen, det går bra i skolan och jag får göra det jag älskar mest av allt: spela musik.
Så egentligen är det ju ganska bra, faktiskt. Även fast jag räknar ner till skolavslutningen som om det gällde livet och det känns jobbigt att bara stiga upp ur sängen vissa dagar.
Jag är helt enkelt positiv och tar dagen som den kommer, det kan ju alltid hända något oväntat och bra! Man vet aldrig vad som gömmer sig bakom hörnet. Kan ju i och för sig vara något dåligt, men hur ska man kunna se saker positivt om man aldrig vart med om något riktigt hemskt?

Så försök att se saker från den positiva saker - det finns ALLTID något positivt i det negativa - så blir allt mycket lättare. Gräv inte ner er i bekymmer och ta vara på varje dag som om den vore den sista, för en dag så kommer den ;)

"Dream as if you'll live forever, live as if you'll die today" - James Dean

Dagens garv

2010-04-29T17:11:00.000+02:00

Jadu... o.O

---> The video <---

När världen rasar samman

2010-04-27T12:57:00.000+02:00

Bloggtips #2, hoppas ni gillar't!

Ni vet hur olycklig kärlek krossar en, ger en en oändlig smärta som bara tiden kan läka. Hur desperat man blir och det eviga hoppet som vägrar lämna en. Tänk er den smärtan...
Men ni kanske också vet hur fantastiskt lycklig kärlek känns, man vill ta vara på varje dag och önskar så innerligt att det kunde vara för alltid. Glädjerusen som spirar så fort ögonen får syn på sitt favoritgodis.
Ja, tänk er en sådan perfekt kärlek som tagen ur en saga. Man blir gravid och tycker livet är underbart.
Men en dag så finns inte den man älskar. Vandrar inte längre på jorden. Den är död.
En sjukt oändlig smärta, så mycket värre än olycklig kärlek. Hur ska man kunna leva? Hur ska livet gå vidare? När blir framtiden ljus? Kommer man hitta någon annan? Hur blir det för barnet?
Det går inte att föreställa sig om man inte vart med om det. En erfarenhet jag hoppas att jag aldrig ska få. Men jag tänker inte ignorera de som vet hur det känns.

Här är en blogg om en kvinna som tyvärr vart med om det och skriver om det. Mycket läsvärd.

J a g .

2010-04-25T21:15:00.001+02:00

Jag har märkt att många missuppfattar mig som person. En liten snabbgenomgång av mig:

1. Jag är relativt glad, faktiskt. Jag kanske inte är den som tycker alla dagar är perfekt, skrattar åt allt och älskar livet, men det är okej ändå. Musiken gör mig hel.

2. Jag är INTE svag (psykisk alltså xD). Jag funderar inte på självskadebeteende och sånt ~~längre~~, inte gjort på länge. Självmord finns verkligen inte, det är helt out of my mind.

3. Jag lyssnar inte bara på death metal och Green Day. o_o Jag lyssnar (knappt) på death metal (trash, heavy & speed is the shit!) och MYCKET annat än Green Day. Knarkar inte de som kokain längre, men jag tycker fortfarande de är underbarast och grymma. Jag får fortfarande glädjerus varje gång de går på radion, haha.

4. Jag tycker inte Sverige är ett dåligt land, MEN det skulle kunna vara så mycket bättre.

5. Jag lyssnar (så gott som) inte på nutida musik. FÅ IN DET I ERA HUVUDEN och sluta tipsa om dålig musik! D: Skämt åsido men jag tycker den mesta musik idag låter precis likadant.

6. Jag har bra självförtroende. Nästan för bra ibland, haha. Men det trivs jag med, för jag vet hur förjävligt det känns att kolla i spegeln och se ett stort, fult fläskberg.

EDIT: 7. Jag hatar emo. Eller ja, tycker musikstilen är helt värdelös.

Har ni fler frågor är det ju bara o fråga ;)
Ganska onödigt inlägg, men jag ville bara klargöra lite saker för vissa.

Förresten, kan inte någon ta bannern där till vänster och sätta in på sin blogg så sätter jag in en länk till er? :) HAHA känner mig som en fjortis som vill ha läsare.

Ner med monarkin!

2010-04-24T22:47:00.000+02:00

Något jag starkt är emot är monarkin i Sverige, dvs kungahuset. Det är så jävla onödigt! Varför, liksom?

För det första sitter de bara där i Drottningholm, reser och gör reklam för Sverige. Men vilka betalar för deras lyxliv? Vilka sliter för att de ska kunna gå på fina skolor och resa jorden runt? Vilka betalar deras jävla bröllop?
VI SVENSKAR! Vi betalar skattepengar - 112 miljoner per år - så att de ska kunna leva värsta lyxlivet utan att slita. För deras bröllop betalar vi 8 kr/svensk. Då vi är 9 miljoner invånare i Sverige blir det ganska mycket tillsammans. Även fast det är en liten summa för mig att betala så totalvägrar jag att betala det. Dock blir det krångligt om man slutar betala skatt så det blir lite svårt... Men ändå! De där 8 kr - som alltså bara är för bröllopet - ger jag hellre till en svältande flicka i Marocko.
Vem väljer vem som ska bli kung och drottning?
INGEN! Tronen går i arv. Fy fan vad demokratiskt alltså, göra som Gustav Vasa sa på 1500-talet. Ska man ha en statschef - vilket jag är emot - så ska man åtminstone välja vem som ska bli det.
Jaja, det här kungahuset gör ju inte ens något. De kan inte ens rösta i val. De bara gör reklam för Sverige och typ "Åååh monarki är braaa". Öh, onödigt eller vad?
Dessutom är de så överdrivet uppmärksammade i media. JAG BRYR MIG INTE OM ATT MEDLEINE ÄR ASPISSED PÅ DEN DÄR JOHAN! Jag bryr mig inte om att Victoria ska gifta sig (dagen de gifter sig är jag i London på GD-konsert ;]). Jag läser hellre om ett krig i Afrika (alltså, jag vill ju inte att de ska kriga, men är det krig läser jag hellre om det än att kronprinsessans blivande man fick böter).
Förtroendet för kungahuset är lågt, endast 56 % ville ha det förra året. Kanske finns hopp om att sänka det, eller åtminstone förändra? Det tänker jag stöda i alla fall!
Du då?

Ebba Grön - Beväpna er

Ja jag, jag hatar hela kungahuset!

Länkar: Aftonbladet

Dikt: Fri som en fågel

2010-04-23T18:51:00.000+02:00

Fri som en fågel

Flyga högt upp i det blå

Med problem så små

Genom molnen glida

Från sida till sida

Fri som en fågel

Känna doften av fisk och hav

Leva utan stress och krav

Se solnedgången varje natt

Att tycka livet är en skatt

Fri som en fågel

Slippa pressen att va' snygg

En skönhet är permanent byggd

Att alltid en glänsande fjäderskrud ha

Så man alltid kan känna sig bra

Fri som en fågel

Att alltid kunna följa sin vilja

Aldrig från vänner åtskiljas

Slippa underkasta sig

Våga säga "nej"

Jag vill vara jag,

Jag vill vara fri

Önskar det blev så en dag

Men det kommer det aldrig bli

Nu när jag tagit energi att skriva den får ni ta er tid och skriva vad ni tycker. It's a compromise :)

(De tre första raderna gjorde jag till en haiku-dikt i skolan)

In my world

2010-04-22T16:42:00.000+02:00

En sak jag verkligen börjat undra över, det är om jag är ensam om detta...

Jag tror att jag lever i "min egen värld" minst 70 % av min vakna tid. Dels gör jag hela tiden olika scenarion i huvudet, dvs att jag skapar egna verkligheter, sådant jag vill ska hända. ~~Inte alltid jättekul...~~ Det tror jag det är många som gör - kanske inte lika mycket som jag dock.
Men en grej som är lite random med mig, det är hur jag skapar dessa scenarion... Gör inte alltid på följande sätt, men mer än sällan... Om jag blir ensam i ett rum, är själv på stan eller liknande, börjar jag verkligen leva mig in i drömmarna som om de faktiskt vore verklighet. Jag mimar med munnen, gör ansiktsuttryck osv... Sedan när t.ex. någon öppnar dörren kommer jag på mig själv (jag börjar göra så omedvetet) vad jag egentligen håller på med... Det måste se väldigt roligt ut, haha!

Någon mer som är som jag...?

Imagine...

2010-04-20T21:00:00.001+02:00

Tänk om världen var byggd på kärlek. Tänk om man skulle sluta hata, sluta kriga och bara vara vänliga. Tänk om rädsla inte existerade. Tänk om livet skulle vara rättvist. Tänk om alla hade ett bra liv. Tänk om alla hade samma förstående hjärna - fast på sitt sätt - och samma goda hjärta. Tänk om...
Tänk om människan var god.

Vad fruktansvärt enkelt att skulle vara. Bara dansa runt på rosor och skratta igenom hela livet. På ett sätt skulle det vara skönt. Att alltid känna sig älskad.
Men fy fan vad tråkigt det skulle bli till slut.
Att aldrig, aldrig gråta och känna sig krossad i bitar, att alltid ha en varm famn att gömma sig i och att alltid somna med ett leende på läpparna.
I längden så skulle ju det rasa då folk skulle finna livet väldigt tråkigt och... eh, ah.
Därför är det ju ganska bra ändå att vår värld är full av hat, fördomar, elakheter och våld. Fast det är det ju inte. För detta hat får ju väldigt många att försvinna från världen. Både pga sig själva och andra.
Men vi blir bättre och bättre, fler får mat och vi har inte haft ett världskrig på lääänge. Samtidigt går vi så fruktansvärt mycket bakåt. Förr fanns det inte lika många galningar som går runt och mördar folk. Som våldtar oskyldiga tjejer på kvällen. Det var inte lika lätt som idag att få tag på någon genom internet..
Vi går alltså både framåt och bakåt (wtf?).
Alltså är vi lika dåliga/bra som vi var för 20 år sedan. Fastän världen aldrig kommer bli perfekt, så borde man väl ändå kunna bli bättre? Inte både sämre och bättre samtidigt, utan bara bättre. Borde inte det gå? Varför inte i så fall? Världen har ju STORA brister, borde inte de allra flesta gå att åtgärda ganska bra? Det krävs bara att fler än en är motiverade att göra något.
En sak man kan förbättra är ju barnagan som jag skrev om i förrförra inlägget, till exempel. En karta över Europa om aga:

Röd=Skolaga och barnaga tillåtet, Grön=All form av aga förbjudet, Blå=Skolaga förbjudet, barnaga tillåtet

Så, Frankrike och Tjeckien, vad säger ni? Tycker ni det är bra att utsatta människor får våld? Motivera varför. Och alla andra "blåa" länder, är det verkligen bra?
Det tycker inte jag. Let's change!

Sedan så är det ju självklart all fattigdom och sånt. Gatubarnen i Sydamerika. Vi borde göra mer.

Tyckte denna underbara låt var lite passande till inlägget.

John Lennon - Imagine

Såpbubblor

2010-04-18T22:09:00.000+02:00

Seriöst, såpbubblor är underskattade. Jag älskar dem verkligen. Har nu två söndagar i rad vart på kp-träffar(KÄRLEK PÅ DET!) och spridit lite glädje i form av såpbubblor på stan. Så jävla najs.
Så vet ni vad jag tycker ni ska göra nu?
Jo, gå till närmaste ICA/Coop/Butterix/annan randombutik och köp såpbubblor för 15:-, samla ihop ett litet gäng kompisar och sätt er på en hög höjd och låt bubblorna flyga iväg lite överallt. Ni kommer inte att ångra er.

Jag blåser lite såpbubblor :3

Awesomeness!

Lowan in the Sky with Bubbles

Frihet.

... Slänger in min nuvarande favoritlåt. Jag är käääär *-*

Tell me when it's time to say I love you..? <3

Barnaga?!

2010-04-17T22:14:00.000+02:00

Hejhallå, igår blev jag länkad en video, fy fan vad arg jag var (är) efter den. Jävla muppsamhälle!

Så, barnaga har helt plötsligt blivit relativt accepterat i vårt perfekta land Sverige. Vi var de första i världen '79 som förbjöd det?!
Vissa tycker tydligen det är helt okej - nej jag menar bra - att en pensionär som tycker det inte passar sig att en ungdom står och röker har rätt till att slå tonåringen. Det är tydligen helt okej - oj förlåt igen, jag menar bra - att slå sina barn för "att de skulle vårda sitt språk". Det är tydligen bra att en rektor slår en elev för att han har keps på sig inomhus. Men det är fel när ett barn kommer till rektorn och säger att hon tyckte rektorn gjorde väldigt fel? Det är bra att slå någon så att de slutar ha snöbollskrig.
Oh wait, sedan när spred våld trygghet?
Skulle någon slå till mig - istället för att lugnt och sansat säga - att jag gjort något fel, klart som fan att jag skulle bli förbannad och kanske slå tillbaks. Redan där har det ju spruckit. Våld är helt enkelt inte bra! Våld löser ingenting, det förvärrar bara.
Sedan när man sitter i domstolen som offer för misshandel av någon vuxen så förekommer det diskriminering. Den vuxna döms för "ringa misshandel", dvs den lägsta domen för misshandel man kan få. Skulle barnet däremot slå en vuxen för att den gjort fel, ja då finns det ingen på min sida och jag döms för något högre och värre. Åldersdiskriminering!
Dessutom följer inte domarna lagen - nej de hittar på sina egna för att kränka de yngre.

Just eftersom "ungdomarna inte har någon respekt för oss äldre, de måste lära sig hyfs" så får man slå dem/oss. Vet ni vad jag tycker, det är fan de/ni som inte har någon jävla respekt för oss!

Länken till klippet hittar ni här. Reportaget är en timme långt, men värt varenda minut. Ty ni kommer bli lika upprörda som jag.

Minnen?

2010-04-16T21:51:00.000+02:00

För sisådär 175 år sedan, eller kanske snarare 1, hade jag en vän som filosoferade väldigt mycket. Hon gav mig tankar som ingen annan gett mig - jag kunde gå och fundera i dagar, veckor, månader på samma sak. Tyvärr är vi väääldigt långt ifrån varandra nu, menmen. En av hennes funderingar som verkligen fastnade var:

Vart försvinner minnen när man glömmer?
Det går jag faktiskt fortfarande och filosoferar om. Vad är det som händer i hjärnan egentligen? Det känns ju lite konstigt att vissa saker bara *poff* försvinner, och vissa stannar kvar... För vad bestämmer vilka som ska stanna kvar och inte? Oftast beroende på hur "viktiga" de är, men jag har många minnen som är totalt meningslösa...
En av mina teorier (ja, jag har flera) är att allt finns kvar, djupt inuti någonstans. Kanske inte från när man var 1 år då, men jaja. Att om man blir påmind, ser en video, så kanske man kommer ihåg. Om man bara tänker till riktigt ordentligt...
Men hur kan då allt få plats? Blir inte hjärnan "full" till slut? Så att inte alla minnen finns kvar? Men hur funkar det då, hur försvinner de? Bara att man vaknar upp en dag helt plötsligt och inte minns? Varför då?
Och vad är det som gör att vissa har bättre minne än andra? Borde inte alla ha ungefär lika? Varför får man sämre minne när man blir äldre? Varför minns man inget från när man var sisådär 2 år när man är ungefär 5-6?
Jag har läst igenom en dagbok jag hade för lite mindre än 2 år sedan, jag minns de flesta händelser som jag skrivit om. Men ett, som är lite halvt djupt, har jag inte ett enda minne ifrån? Det handlar om en ganska personlig tanke, men jag har fan inget minne alls av att jag tyckt/tänkt så? För ett par månader senare var det helt tvärtom? Hur kommer det sig, för jag brukar komma ihåg tankar och känslor, men varför inte just den?

Allt funderande gör mig snurrig, gah, måste sluta. Så nu får ni ta och hjälpa mig lite.

Vad tror ni?

En bomb

2010-04-14T20:53:00.000+02:00

Nu har jag vart lite dålig på att uppdatera, men lilla Lowan har faktiskt nästan alltid fullt upp! Var glad för att ni får något.

Jag känner mig som en bomb, en tickande bomb. Tankarna attackerar mig våldsamt, samtidigt som det bara är helt tyst. Jag går runt som en zombie som bara väntar på att det ska ta slut (med "det" menar jag inte livet).
På lovet var det väldigt bra, men direkt när skolan började föll jag. Jag vet inte varför, men allt känns bara skit i skolan. Nu när jag sitter hemma med guran i famnen känns det helt okej, kanske till och med lite mer.
Den här bomben har i alla fall för mycket i sig, den behöver släppa ut lite krut. Gör den inte det så exploderar den snart, och det lär inte bli på ett bra sätt...
Jag borde gå till en kurator eller något sånt (vilket jag drömde om att en kompis gjorde?), men jag vet inte vart eller vem...
Jag skulle skrivit längre om det inte var för att jag måste gå in på detaljer då, så jag skippar det. Ni får ta och nöja er med min lilla text, en bild OCH en låt!

The time keeps spinning closer to the bitter end..

The Bitter End - Sum 41

Analysering

2010-04-12T17:43:00.001+02:00

En sak jag verkligen hatar, det är när folk tror de kan läsa av folk. De tror de ser att någon är dum i huvudet på en bild, de börjar hata en för det.
... Oh wait, ha något emot någon man aldrig snackat med wtf? Hör ~~ser~~ ni inte hur fel det låter? Man kanske går miste om världens underbaraste person? Och missar man den har man ju själv förlorat på det.
Jag är fullt medveten om att jag är bra på att läsa av människor (och andra saker), att jag ibland kan se en personlighet första gången jag ser någon. Ibland kan det vara negativa saker jag ser. Visserligen har jag oftast rätt, men jag ger alla en chans. Jag börjar inte skrika "hora" till någon utan att ha fått en säkrare bild av någon. Jag brukar väl inte skrika sådana saker till någon i andra fall heller, haha, men ni fattar.
Dessutom brukar dessa som tror de kan läsa av personer läsa av någons utseende. "Du har stor näsa, du har hjärnfel!". Vafan? Nu tänker ni något i stil med "Men du säger ju att du 'kan' läsa av personer när du ser dem, kollar inte du också utseendet då?"
Svaret är nej, det gör jag inte. Det jag kollar på är bl.a. blicken, hållningen och kläderna. Inte för att kläderna kan berätta ett helt liv, absolut inte, men innan man ser blicken och det kan faktiskt kläderna ge en svag bild av personen. För alltså, hållning och kläder väljer man, men utseendet (som t.ex. näsan, lol) har man inte bestämt hur det ska se ut. Sedan att alla kanske inte har de kläder man vill ha på sig är en annan sak, men jaja. Jag skrev "svag".
Det är så här fördomar skapas, man tror man vet så mycket av någon man aldrig snackat med.

Slutsats: Man ska ge alla en chans.

Världen är kall

2010-04-10T09:00:00.001+02:00

En underbar, men sjukt sorglig, blogg. Länkar in den på april, då den började, så ni kan läsa från början precis som jag. Annars kan ni klicka på kategorin "The ugly truth" och läsa nedifrån och upp, som då handlar om livet. Den andra kategorin "memorylane" är minnen från hemmet. Själv läste jag allt, men jaja. Ni måste verkligen ta er tid och läsa igenom den.
Har flera bloggar där det hänt något hemskt som de skriver om, ska få ihop inlägg om alla så småningom.
Rekommenderar starkt att lyssna på Yiruma samtidigt, sjukt bra pianist. Instrumentalt och vackert.

Det börjar med en jävligt hemsk uppväxt hos föräldrarna, "djävulen", i 14 år. Efter dessa 14 år rymde hon med sin broder. De hamnar här och var, skiljs åt, träffas, tvingas tillbaka hem, bor på ett hemskt hem och ja... Hela tiden är det bara åt helvete i alla fall. Sviken av ~~de jävla~~ myndigheterna. Sviken av många andra. Bara stuprakt åt helvete, helt enkelt. Det är hemskt att det ska få vara så här. Jag vill fan ändra på det. Man tror inte att det är Sverige när man läser det. Och ändå kommer man aldrig förstå på riktigt om man inte varit med om det. Jag kommer aldrig förstå hur det är att hyperventilera inför en idiot som hånar en, utsätter en för något så hemskt så det finns inte. Jag kommer aldrig förstå hur det är att rymma från det, att bli upptäckt och rymma igen. Jag kommer aldrig förstå hur det känns att bli sviken av vuxenvärlden och bli spottad på.
Men jag kan ändå få en ungefärlig bild av det. Det har jag fått. Jag förstår tillräckligt mycket för att fatta att det är ett jävla helvete och att det inte ska behöva vara så. Det förstår jag gott och väl.
En dag ska jag ringa de jävlarna och berätta hur många brister de har, hur mycket fel det gör... Kanske lyckas få tag på flera som har en liknande historia att berätta.
... Men jag börjar här på en okänd blogg.
Så nu får ni ta er tiden och läsa medan ni lyssnar på Yiruma. Jag kan säga det att jag grät väldigt mycket när jag läste bloggen, både pga allt hemskt och privata anledningar.

R.I.P Malcolm McLaren

2010-04-09T17:08:00.001+02:00

Vila i frid Malcolm McLaren som igår dog i cancer. Manager till Sex Pistols, första punkbandet, och på sätt och vis skapade punken. För jag tror inte Sid Vicious och Johnny Rotten hade spelat samma musik utan honom? Och utan dem (och de andra i Sex Pistols) så hade nog inte alla andra punkband funnits? Förmodligen inte. Punken har ju även inspirerat andra stilar, subgener som punkrock och poppunk har ju kommit med åren.
... Så vi har mycket att tacka honom för.

R.I.P Malcolm McLaren
1946-2010

Slänger in Sex Pistols mest kända låt...

God Save the Queen

Rosa tjej/fjortisbloggar

2010-04-07T21:52:00.002+02:00

Råkade komma in på ämnet idag, så jag bestämde mig för att skriva ett långt och hatiskt inlägg om dessa vidriga irritationsmoment.

Rosa tjejbloggar... Hör man inte på namnet hur patetiskt det är? En tjej med vitt hår och chokladhy har lärt sig att göra en blogg. (Måste tillägga att jag då inte har något emot utseendet, men alla ser ju likadana ut, var det jag poängterade.) Den MÅSTE vara registrerad på blogg.se, annars är det ingen riktig Rosa tjej/fjortisblogg. I vissa ovanliga fall kan den även ligga på devote.se. Varför stör jag mig då på dessa bloggar? JO, av många anledningar.

1. DAGENS OUTFIT
Så, denna lilla flicka visar upp vad hon har på sig. Vem fan bryr sig? Okej om det är en "stilblogg", man kanske tipsar om någon affär/klädmärke eller något, men det gör då inte dessa. (Jag räknar inte in rosa tjejmodebloggar i kategorin "stilbloggar".)

2. DESIGNEN.
Rosa bakgrund. Headern består av 1-4 foton på hon själv, gjord i Picnik eller Photoshop. Heter något i stil med "IT'S MY LIFE" eller "ALEXANDRA LARSSON". Oftast det andra. Annars är bloggen fylld med hjärtan och rosa detaljer.

3. KOMMENTARERNA PÅ ANDRAS BLOGGAR.
Det jag stör mig mest på. Går in på massa random bloggar och kommenterar, oavsett om inlägget handlar om att ens bästis har dött eller att snön smälter, saker som "Jättefin blogg! Följa varandra? :)", "Vad ska du göra idag? :)", "Trevligt, ha en bra dag" och så vidare. Inte fan bryr de sig om bloggen de kommenterar, de är bara så jävla desperata efter läsare.
Som blogspottare slipper man dock sådana här meningslösa kommentarer (om man inte nördar bloggtrafik, höhö), till skillnad från bloggdotesseare. En anledning till att jag föredrar blogspot före blogg.se!

4. ALLA ÄR LIKADANA.
Går precis ut på samma sak, lika meningslösa, ser likadana ut, skriver likadant... Varför skulle jag vilja följa 100 likadana bloggar? För att man vill ha läsare. Patetiskt!

5. SPAM
Överallt skriver de sina bloggar, spammar andras bdb med "LINNEAAAAHHHHS.BLOGG.SE, GÅ IN DÄR!!!!11!!". Som om någon gör det då? Klart man lägger upp länkar till sin blogg, gör ju även jag, men jag spammar inte ner andra. ~~Och jag anser att min blogg har mening.~~

OCH SÅ VIDARE. Jag skulle skriva hur långt som helst, men klockan delar inte den åsikten. Tiden lades istället ner på att göra en bild som jag fan blev nöjd med.

JAG VET ATT DEN ÄR JÄTTEBRED MEN JAG HADE JU KÄMPAT SÅ MED TEXTEN,
OCH DÅ SKA NI FAN SE DEN OCKSÅ.

NEJ, jag har inget emot personen bakom bloggen, för den känner jag inte, men själva bloggen har jag väldigt mycket emot.

Parafili

2010-04-06T17:29:00.000+02:00

Att tända på kuddar och andra föremål är inte speciellt vanligt, men undantag finns alltid. En koreansk man har en längre tid vart ihop med en kudde och nu gift sig med den. Han ska tydligen vara helt besatt av den och ta med den överallt.

Av många betraktas det som fel, eftersom det är udda. Visserligen tycker jag själv att det är komiskt att tända på skor, kuddar och isskulpturer (Nicki, haha minns du?) och jag kan skratta åt det utan dåligt samvete. Men jag anser det inte vara fel. Är man kär så är man, "Love is blind" som många säger. Samma sak med bi- och homosexualitet, man blir kär i vem (/vad...) man vill. Andra måste inte lägga sig i.

Därför tycker jag att folk som säger "SÖK HJÄLP, MONGO!!!" är så fel. Så länge det inte angår dem är det väl bara att inte bry sig? Så länge inte någon trycker upp en fisk i ansiktet på mig och skriker "DEN ÄR SÅ HET, TYCKER INTE DU?!?!?!" så bryr jag mig inte. Det är deras liv, inte mitt.

Att tända på föremål är en slags fetisch. Detta klassas som parafili. Ganska fascinerande egentligen.

Länkar: Aftonbladet

Min dröm - stenbuss!

2010-04-05T23:33:00.002+02:00

Detta är inte ett särskilt viktigt inlägg egentligen, men skratt är också en viktig del av livet!

Jo, jag drömde att jag och Avve helt plötsligt hade börjat gå - nej åka buss - hem från skolan tillsammans. Avves pappa hade sagt någonting med att det var väldigt riskabelt att gå den vägen vi gick (mitt i Stockholm...), att vi kunde bli mördade. Så då skulle vi ha en stenbuss som vapen ifall någon mördare kom.
Nu undrar ni nog vad en stenbuss är för något, här är en extremt SLARVIG bild av den så kallade stenbussen (undra var fan jag fick det ifrån?):

HAHA! Alltså, bilden hjälper väl inte så mycket men ändå. De där stenblocken kunde man ta av och det var de man skulle skydda sig med. De satt liksom mitt på den där "plattan där man kunde sitta". Inte nog med det, eftersom bussen inte hade någe' hjul bar man den (bära sten wtf?). Fattar ni ungefär? ^^ Hoppas det i alla fall...
Anyways, när jag och Avve gått med vår stenbuss till en riktig busshållplats (...) så satte vi oss på stenbussen och väntade på den riktiga bussen. Den riktiga bussen kom, men uppfattade inte att vi väntade på den, så då åkte den iväg. Vi var tvungna att gå hem då, med vår fina stenbuss.
Helt plötsligt är vi ungefär 3 personer till som sprang uppför en spiraltrappa mot okänd destination. Avve var längst fram eller något, själv var jag näst längst bak. Av någon konstig anledning hade stenbussen helt plötsligt fått flera stenblock, så vi hade en var. Det sprang en mördare bakom oss som jagade oss. Då kastade jag mitt stenblock... Fast jag missade honom :c

SEDAN BLEV DET SVAAARRTT.

Jag vaknade upp i Ringen, ett litet "köpcenter" i Stockholm, och låg i en hörna där. Jag var jätterädd, för ett x antal meter ifrån mig stod två mördare med vapen. Gissa vem som står mittemot dem med en pistol?
............ RICKARD FRÅN POSTKODSMILJONÄREN!
Sedan var drömmer schlut.

Haha ja, jag drömmer random saker. 8D
Men det är så otroligt skönt att alla mardrömmar som plågat mig fruktansvärt länge börjat avta. Och de drömmar som är så underbara tills man vaknar, de är nästan ännu värre...
Så jag föredrar att drömma helt urflippade saker istället!

OHYEAH!

2010-04-05T16:00:00.000+02:00

Shoe... Totalt meningslöst inlägg, men sådant får ni stå ut med ibland! Kommer meningsfullare inlägg senare idag, jag lovar.
___________________________________________________________________________

Snälla, söta, vinterbleka jordgubbar:

Klicka omedelbart här och rösta 5 av 5 (det vill säga, klicka i stjärnan längst till höger). Min fina vän Tessie tyckte att jag har gjort en bra sak för Norrland, nämligen...

Rösta även fast ni tycker det är helt patetiskt, får jag en systemkamera lovar jag en fin header inom kort!

Sometimes tears say all there is to say

2010-04-04T15:00:00.001+02:00

Ända tills idag, sedan en vecka tillbaka, har jag känt mig relativt glad. Inte gråtit en enda gång (!!!). Men nyss sprack bubblan, tårarna forsade hejdlöst och det kändes så omänskligt fel. Främst var det för att, efter 4 timmars kämpande, en musik-i-datorn-grej (orkar inte förklara, haha) inte funkade och muh. Man blir himla sur då kan jag tala om. Sur, frustrerad och nästan ledsen. Mitt i allt känner jag saknaden, smärtan, krypa uppför ryggen och sakta men säkert slingra sig runt mig. Eftersom jag var hemma, dock inte ensam, tappar jag kontrollen helt. Ger upp datan och går och lägger mig och bara gråter. Ord, minnen och bilder skriker i tystnaden. Samtidigt är det så tomt. Det är tystnaden som skriker.
"Silence is screaming in my head" - Sum 41.
Men ändå kändes det, eller snarare känns, skönt. Att släppa ut allt.

"Tårar är styrka" - mamma, mwihi ^^

Det är så rätt. Efter varje gång man gråtit så har man fått en liten, liten gnutta mer styrka. Gråter man då mycket, ~~som jag gjort~~, så blir man sjukt stark till slut. För det måste man ju bli, ha? Till slut, inte på en gång. Eftersom allt tar sin tid. Just därför är det bra att ha tålamod, haha :')

Men apropå det här med att "släppa ut känslorna", så är det väldigt viktigt. Ingen har så starka axlar att man kan bära på allt hur länge som helst. Man måste belasta någon annan lite, låta sina problem gå ut över någon annan (dock inte hur mycket som helst). Är man ledsen måste man ut med det. Man måste gråta och prata med någon. Släpper man inte ut något så blir det ju fullt till slut, och då finns det många saker som kan hända... Inte är de positiva heller. *ryser, för jag vet en som känner en, flera, personer som är precis så.. :/*

Jaja, och nu efter jag gråtit och "släppt ut känslorna" så känns det så grymt mycket bättre. Nu har den där sköna glädjen som jag så länge saknat kommit tillbaka mer eller mindre. Att kunna le med hjärtat är en så fruktansvärt skön känsla. Dock är det svårt att uppskatta när man gör det ofta. Men nu, efter så oändligt många tårar, så kan jag verkligen uppskatta det. Jag väntar dessutom på att kunna skratta med hjärtat. DET är absolut det bästa som finns. Synonymt är lycka.
Den bästa känslan som finns.
Det väntar jag på. Men det är okej ändå. För jag har musiken, mitt allt. Inte nog med det, så har jag några få fantastiska vänner också.
Ute här på landet på våren med massa instrument och vänner att messa med, så känner jag mig nästan hel. Nästan.

(Rubriken är citat från The Scripts låt The End Where I Begin, ett band med fantastiska texter men dåliga låtar)

Munspel

2010-04-03T10:00:00.011+02:00

Åh, herregud vad jag älskar munspel!
Fick detta underbara instrument som present (rim!) på långfredagen, men jag är redan totalt betagen av det. Enkelt att fatta, lite svårt med alla nya tekniker, men när det är roligt får man oändligt med tålamod och då brukar det lösa sig och kanske till och med bli riktigt bra till slut. Har ju bara spelat i en dag, så har inte hunnit bli något vidare bra *HOST*, men hoppas på att bli bättre med tiden och så (:
Munspel är verkligen ett underskattat instrument, fler borde spela det! Störtskönt ljud, lätt att ta med sig och man blir så fruktansvärt glad av det! Dessutom billigt (mitt är helt okej, kostade 325:-).
Så, vad väntar ni på?
Gå genast ner till närmaste musikaffär och köp denna underbara lilla sak!

Så här dåligt låter jag när jag har tråkigt och är sjuuukt trött, men fyfasen vad kul jag har! :D
(Ja, den är åt fel håll, det är mörkt, men jag vågade inte tända lampan då mina miner skulle uppmärksammas...)

Erkänn att jag äger! *skrattar* Nej men jag både kan och älskar att spela Idas Sommarvisa :') hahah..

På danska heter det mundharmonika, haha! :D

Höjd skatt på godis?

2010-04-02T17:46:00.000+02:00

Om detta är ett april-skämt har jag gjort bort mig något enormt, haha! När jag skriver det här utgår jag ifrån att det inte är det.

Vi svenskar äter mest godis i hela världen. Hela 17 kg per person och år! Några hälso-experter slog ihop sina "kloka huvuden" och kom fram till det här:
"– Om man höjer skatten på socker med 10-20 procent kommer det att få effekt, det vet vi från andra länder. Tar man samtidigt bort momsen på frukt och grönt skulle det verkligen få effekt", säger Claude Marcus till Aftonbladet. De anser att väldigt många barn och unga är feta, och allt socker vi får i oss är en stor anledning och...
Oh wait, det var det dummaste jag hört!
Om de höjer priset med 10 %, så att en läsk kostar 11 kr istället, tror de att någon bryr sig? Jag bryr mig inte om jag gör av med 1 kr mer varje gång jag köper en cola, och det är jag förmodligen inte ensam om.
De säger att vi barn är väldigt feta... va? Sjukligt många tjejer svälter sig själva i anorexia och killarna är inte speciellt tjocka. Tror de vuxna är mer överviktiga än oss barn.
Men men, vi utgår från att vi ungdomar faktiskt är överviktiga. Då kan jag med en gång säga att godis INTE är den största faktorn till det. Visst, lite så klart, men lååångt ifrån den största. Den största är ju föräldrarna som bara ger sina barn färdigmat! Färdigmat, McDonald's och liknande innehåller massvis med transfetter och annat onyttigt. Det är det som gör oss överviktiga, inte allt godis.
Däremot tycker jag att ta bort momsen på frukt och grönt låter som en ganska bra idé. Och kanske lägga upp det lite prydligare i mataffärerna? De flesta ICA-butikers (och andra mat-affärer) brukar ha jätteofräscha fruktdiskar.

Så, vill ni att Sveriges ungdomar ska bli smalare, anordna mat-kurser för föräldrarna så de lär sig att laga god och nyttig mat!

Tack och lov är regeringen precis som jag tveksamma till det här, så förhoppningsvis införs det inte i Sverige.

Länkar: Aftonbladet.

Just another boyband

2010-04-01T22:01:00.001+02:00

Nej, nej, nej!
Idol-Eddie och Idol-Rabih har startat bandet Rebound. Med andra ord, ett "EMD nr 2". Tycker både Eddie och Rabih var bland de sämsta i Idol! Okej, det brukar inte vara många bra, menmen. Dessa två omusikaliska snubbar har alltså startat ett band döpt efter de själva; R för Rabih, E för Eddie och bound för att de är bundna till varandra (wannabe EMD?). Jag "förväntar" mig alla 14-åringar skrikandes medan de försöker svara på frågan varför de gillar bandet "ASSÅ... De typ... Är SÖTA! och liksom... SJUNGER BRA! och asså... INTE SOM ALLA ANDRA!"

För det första har utseendet inget med talang och göra, för det andra krävs mer än en bra sångröst för att vara en bra artist (och de sjunger inte ens bra...) och för det tredje så jo, det är visst "just another boyband". Egentligen är ingen som alla andra, men när det gäller band finns det många i detta hemska 2000-tal som låter precis likadant (=dåligt).

Snälla, när tar alla flickidoler slut? Jag orkar inte mer! Ge oss 60- och 70-talsmusik!

Usch...

Länkar: Aftonbladet

Rökning

2010-04-01T21:28:00.000+02:00

~~Detta är starkt riktat till några personer, jag hoppas som fan att ni läser.~~

För mig är rökning ett långsamt, beroendeframkallande självmord med endast nackdelar. Det är idiotiskt och fruktansvärt töntigt i ung ålder.
Några av de nackdelar som finns när man röker:

När man röker får man ful hy. Vem vill ha det?
Lungorna förstörs och efter att par år kommer man vakna upp i en sjukhussäng på grund av detta monster. Trevligttrevligt.
Det är dyrt. Slöseri på pengar or what?
Man hugger ner regnskog för att odla tobak. Någon som frivilligt vill bidra till att regnskogen inom 100 år är borta?
Man får dålig andedräkt. Vill man ha bra behöver man köpa Listerine eller något liknande. Ännu mer pengar får ben och springer bort. (Inte för att jag har testat, men borde det inte vara rätt äckligt att hångla med någon som röker?)
Det luktar förfärligt. Ska man spruta på sig parfym efter varje gång man rökt börjar man nog fundera på om det inte finns ett svart hål i plånboken.

Så, varför röker folk då? Jo, för att man finner det så sjukt "coolt". Jamen precis, störtcoolt att långsamt ta självmord, förstöra regnskogen, lukta som ett helvete och få dålig hy i förtid. Det är jättetrevligt att lägga pengar på, på sätt och vis, en form av drog istället för barn som jobbar ihjäl sig men ändå svälter. Jag fattar inte hur man kan göra det frivilligt?

Sedan så handlar det ju väldigt mycket om grupptryck, att man följer efter andra. De så kallade "kompisarna" tvingar en att göra något jävligt idiotiskt.

När man väl har insett hur dåligt det här är då? Ja, då är man förmodligen redan grymt beroende och behöver kanske hjälp för att sluta. I vilket fall är det väldigt svårt. Just därför ska man tänka till redan efter första gången "Är det här verkligen vad jag vill?". I säkert 90 % av alla fall tror jag att det - egentligen - är tvärtemot vad hjärtat säger till en att göra. Bara det att man inte vågar bryta trenden och vara udda. Sedan kan man ju börja undra varför...

Vi kan jämföra rökning med att skära sig; två självdestruktiva saker många unga håller på med där jag endast finner nackdelar. Att skära sig är ju nästan bättre. Det är gratis och skadar inte någon annan mer än psykiskt. Visserligen handlar det i 99 % av alla personer som skär sig att man mår dåligt, vilket inte man måste må för att röka. Men om man mår dåligt och röker så tror jag nog man tar ett par extra cig? Ska jag vara helt ärlig har jag också funderat - FUNDERAT - på att börja röka. Anledningen var att jag mådde så fruktansvärt dåligt. Lyckligtvis nog drog jag mig aldrig in i den svängen. Jag tackar SxE väldigt mycket, det fick mig att tänka om.

Ibland undrar man ju var alla 13-åringar får tag på cig. Oftast är det ju någon som har ett syskon som köper ut dem. Men jag har även hört att föräldrar har köpt åt sina barn. Fatta, de vuxna uppmanar minderåriga till att röka. Idioti rakt igenom! Borde inte vuxna ta sitt ansvar och hindra de unga för att hamna i den onda cirkeln? Tydligen är inte det en självklarhet för alla. Och det är åt helvete! Samhället har verkligen så enormt stora brister.

Nej, det här vill jag verkligen få ett slut på.

Hoppas alla - speciellt de som röker - fick en liten tankeställare. Det är verkligen inte okej med denna lilla djävul.

Visst ser det så otroligt mysigt och fräscht ut?

Terrorattack i Moskva

2010-03-31T15:00:00.001+02:00

Ni kanske har sett det på TV, men för er som inte har det: För någon dag sedan var det en terrorattack i Moskvas tunnelbanor. Ungefär 70 helt oskyldiga behövde mista sina liv.

Det är så sjukligt fel. Är det kul att ta livet från någon annan?! Som dessutom är helt oskyldig...? Varför gör man så? Det är så fruktansvärt omoget! Har man inget bättre för sig? Och har man problem i livet, kan man inte avreagera det på något annat sätt?! Suck...

Stämningen i tunnelbanan efter var väldigt sorgsen. Många grät och var oroliga. För att två idioter tycker det är kul att mörda! Sinnessjukt.

De intervjuade en ryss:
" - Varför gör man så här?"
- För att man vill skapa oro i samhället."

Klockrent, det är precis vad man gör. Gör situationen svårare än vad den redan är. VARFÖR?!
Jag kan sitta här i evigheter och fråga mig varför, men jag kommer aldrig, aldrig få ett svar. Möh.

Vila i frid, ni som var tvungna att dö för det här. Stå på er, ni som stod nära någon som dog.

R.I.P

Get over it

2010-03-30T21:05:00.000+02:00

Att komma över saker har jag aldrig, aldrig, aldrig vart bra på. Det är en av mina svaga punkter. Att glömma och börja om. Strunt samma om det gäller att en hemsida läggs ner eller att någon dör - jag har ändå sjukt svårt för att glömma och leva i nuet. ~~Okej, egentligen lever jag mest i min egen värld, men det är en annan historia~~. Sedan när jag väl kommit över problemen så finns det något nytt att gräva ner sig i... Ibland. Menmen (:

Just nu har jag personligen en väldigt jobbig grej att komma över. Jag har försökt gå vidare i ganska många månader nu... Utan resultat. Men förra veckan, helt plötsligt, kändes det som om jag kommit på bättringsvägen. Det har, tack och lov, hållit i sig och det känns verkligen att det blir bättre och bättre varje dag. Det är inte bra, jag kan fortfarande vakna upp med tårar rinnandes nedför kinderna och hata känslor, men det är så mycket bättre.

Fast när man befinner sig i en situation då man måste komma över något är det väldigt svårt att uppskatta nuet. Allt går ut på dåtiden och man vill bara tillbaka. Men ofta har man det ju ändå ganska bra då (observera: ofta, inte alltid). Ett halvår senare kanske man saknar tiden då man behövde komma över det där jobbiga. Man ska inte låta en enda sak, person, förstöra en totalt. Man får bli ledsen, man får gråta - men man får inte ge upp.
"Det viktigaste är inte att aldrig falla, utan att varje gång ta sig upp"
Så sant, så sant.

När man håller på att komma över något är det viktigaste att inte backa tillbaka och tänka "nej jag kanske ska tillbaka och satsa på det ändå..." tror jag. För om man inte lyckas har man ju bara dragit över på tiden som det tar att gå vidare. Och det är ju väldigt onödigt, för oftast lyckas man ju inte. Speciellt inte när det gäller starka känslor. Det misslyckades jag med, och det är därför känslorna vart så väldans långvariga. Men nu vet jag till nästa gång, en erfarenhet rikare! (: (Man måste vara positiv!)

Det är jobbigt det här med att komma över, att man ens ska behöva det. Varför kan man inte alltid bara lösa allt?! Jadu... Livet är inte lätt, har aldrig vart och kommer aldrig att bli. Tyvärr, men att gå vidare är en del av livet. Och man står ut om man ser ljus. Om man inte blundar för det man har och inte blir en struts (emma, haha...). Och för er som inte fattade: en struts gräver ju ner huvudet i sanden, och det är det man inte ska göra. Olyckligtvis nog är det väldigt många som gör så och tror de ska klara sig själva... Men det gör man inte.

... Förlåt för att jag måste lägga in låtar i varje inlägg, men jag finner de så väldigt passande. Själva låten är inget mästerverk, inte skivan heller... Men texten. Hela Underclass Hero's texter är helt jävla awesome.

Speak of the Devil - Sum 41

Texten, eftersom det är lite svår engelska, haha:

Ett hjärta har alltid rätt

2010-03-29T17:11:00.000+02:00

"Jag har ända sen jag vart liten stått uppför mig själv och gått min egen väg. För jag vet att den är den längsta."

Ibland får jag, faktiskt, till fina citat utan att tänka på det. Haha :')

_________________________________________________________________________

Det är viktigt att tro på sig själv. I detta inlägg tänker jag inte fokusera på den typ av självkänsla som handlar om "Jag är bäst, jag är snygg, jag är snäll" osv (som jag förresten har ett utkast-inlägg som handlar om det), utan lite mer åt det envisa hållet, viljan.

Varför känner alla ett behov av att passa in genom att följa efter andra? Att tänka "Nej det här är inte bra, men mina kompisar gillar inte mig annars...", men ändå göra det. Att följa efter och gå någon annans väg och göra som någon annan vill. Det är ju inte ens säkert att denna person uppskattar det?
Varför gör så många så? Varför tvingar vissa att andra ska göra så? Varför är samhället så pressat?
Det kan vara svårt att hitta sig själv, så klart. Men medan man letar efter sin själ måste man stå upp för sig själv, och säga det man tycker. För alla har en åsikt om något, kanske inte om allt då menmen.
Varför vågar inte alla stå för sina åsikter? Varför gör andra så att vissa inte vågar säga sin åsikt?
Nu kommer jag lite in på det jag pratade om i inlägget Don't kill your dreams, men det är så pass viktigt så det skadar inte att höra det igen.

För om man går sin egen väg, om man lyssnar på sitt hjärtas dunkande melodi, om man säger det man tycker, om man gör som man vill... Det är då man kommer långt. För sin egna väg är, som jag sa i ovanstående citat, den längsta. Den enda man klarar.
Men om man följer efter någon annan, om man lyssnar på idioternas meningslösa ord, om man bara håller på, om man gör saker för att någon annan vill det... Så kommer man inte klara sig. Någon gång tar man sig där ifrån. På vilket sätt är en annan sak...
Har man "vänner" som, till exempel, tvingar en att häva ur sig massa elakheter som man egentligen inte menar, då är det inga vänner. Tyvärr.
Man ska hålla sig till äkta vänner. Ett liv byggt på lögner är inte ett liv.
Om man följer sin "väns" väg istället för sin egen... Då går man där ett tag. Men när sedan denna "vän" sviker, som h*n förmodligen borde göra förr eller senare, ja då ramlar man tillbaka till ruta ett och måste gå någon annan väg. Kanske är det just då man förstår hur viktigt det är att lyssna på sig själv.
Jag själv har alltför många gånger blivit sviken - av "falska" vänner. Okej, de är jättesnälla annars och man kan skratta och le med dem... Men kan man inte lita på varandra så är det ingen vänskap. Hårda men sanna ord: de är inte vänner, de är tidsfördriv.
Men hellre har jag det så här, ett par få jag verkligen litar på, än en miljard tidsfördriv där vänskapen bara är halvhjärtad. För med dessa vänner är jag mig själv, de till och med stöttar mig på min egen väg. Vägen blir enklare. Inte enkel, för livet är inte lätt, men lättare. Precis så ska det vara.

Tyckte denna underbara låt av ett väldigt underbart band passade:

Alltid Rött, Alltid Rätt - Imperiet

Rubriken är ett citat från den låten.

In the cold November rain

2010-03-27T22:15:00.001+01:00

... heter min engelska-berättelse jag gjort i skolan. Vet att ni antecknar :)

_______________________________________________________________________

Men seriöst. Hur kan man inte älska Guns N' Roses? Jag är verkligen totalt såld på dem.

"'Cause nothin' lasts forever
And we both know hearts can change
And it's hard to hold a candle
In the cold November rain"

Korta inlägg idag, därför fick ni två! Jag är generös, haha.

Earth Hour

2010-03-27T14:03:00.000+01:00

Ni glömmer inte att släcka lamporna (och annan elektricitet) va? ;)
Nej, jag vet att det kanske inte bidrar till miljön så mycket att släcka lamporna en timme, men man visar liksom att man bryr sig och tycker att miljön är viktig. :)

~~... Jag vet att ni älskar bilden.~~

Samhället suger

2010-03-26T21:04:00.002+01:00

Argh, nu är jag riktigt förbannad. Förbannad på Sverige. Sverige är ett så bra land, har inga brister, alla har det bra och vi är så bra på allt. I helvete heller!
Ja, jag tycker Sverige är ett sjukt bra land och jag är glad att jag föddes just här, men vi har så sjukt stora brister.... Som vi ignorerar. Vi bryr oss mer om att Brad Pitt åt en korv med ketchup på igår.
Så...
Den bristen jag tänker tala om är inom ungdomarnas värld, där det tyvärr finns väldigt många saker som är åt helvete.

I onsdags råkade jag för ovanlighetens skull hamna framför TV:en och fastna där. Det jag kollade på var Uppdrag Granskning.
Så, lite kort om vad som hände (vill inte berätta allt, det ska ju vara lite spännande när ni ser den också!): En flicka, "Linnéa", anklagar klasskamraten "Oskar" för att ha våldtagit henne på skoltoaletten. Ingen tror på henne och hon blir utsatt för trakasserier och kränkningar, främst på nätet. De löd ungefär "Jävla fjortisludder. Jag ska döda henne! Hoppas fittan blir våldtagen på riktigt". Ja, ni fattar, det var inte speciellt trevliga saker.
Det fanns inga bevis på att hon hade rätt, inga bevis på att hon hade fel (detta hände på våren 2009).
Alla vänder sig emot henne, hon blir sviken av alla vänner, eftersom de säger att hon berättat olika saker till olika personer osv. En facebook-grupp skapas som går ut på att man tycker Oskar är oskyldig, den får 4000 medlemmar.
Denna Oskar våldtar en till flicka, "Jennifer", som det finns DNA-bevis på att han gjort. På en skala mellan -4 till +4 är det +1, alltså hur starkt det är, hur säker man är. Men fortfarande tror man inte på Linnéa, för Oskar är så omtänksam, snäll och snygg (som om utseendet har något med personligheten att göra).
Oskar döms för två våldtäkter och får just nu hjälp. (Han hade erkänt våldtäkten på Linnéa)
Det slutar med att Linnéa, offret för det hela, får flytta 50 mil. Där bor hon nu och mår, relativt, bra. Örnsköldsviks kommun betalar hennes skolgång (våldtäkterna utspelade sig i Bjästa, en ort utanför Ö-vik). Men när hon börjar gymnasiet kanske hon blir tvungen att flytta tillbaka till sitt helvete.
... WHAT THE FUCK?!
Ett par timmar innan Oskar våldtog Jennifer var det skolavslutning. Han hade fått komma och dela ut blommor och så. När prästen fick veta lite mer om vad Oskar gjort sa han typ "Stackars grabb :(". Flera andra sa "Åh, stackars kille :/ ... Och tjejen så klart"
HALLÅ?!
Tjejen blev för det första utsatt för en våldtäkt på skoltoaletten och tvingad till oralsex. Trevligt värre. Sedan är hon stark nog och anmäler det till polisen, vilket inte alla klarar av. Tillbaka får hon långa, hemska trakasserier, blir smutskastad och utfryst. Vännerna sviker. Fint liv. Hon får inte mycket empati. Vuxenvärlden, som ska vara så perfekt och alltid finnas där, sviker. Skolan ska vara "neutral" och inte ta någons parti. DÅ HAR DE TAGIT HANS PARTI FÖR FAN! Offret är tvungen att flytta 50 mil och kanske måste flytta tillbaka till mardrömmen.
... Och sådana här händelser är inte ens ovanliga. Det händer hela tiden. Vi gör ingenting åt det och skyller på andra. Vafan är det för stil?!
Nej, nu tänker jag ta och ändra på det här.

Och just det, ni måste ju se programmet också, därför jag skrev det här x) Det är mycket mer detaljrikt och bättre gjort.
Reportaget hittar ni här, ALLA borde verkligen titta och tänka efter. Inslaget är en timme, men det är värd varenda minut.
Reportaget har uppmärksammats väldigt mycket (tack och lov!), några från inslaget var med i Debatt i torsdags. En av Aftonbladets nätartiklar om fallet hittar ni där --> http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/evafranchell/article6837635.ab.

Så, vad tycker ni, är det ni ser okej? Ska det fortsätta så här? Ska vi fortsätta blunda för verkligheten?

This is what the world ignore ~

Älska

2010-03-23T21:07:00.000+01:00

Undebar dag. Not! :D ~~jag har flippat ur.~~

Take these broken wings and learn to fly [hjärta]

Bara för att jag knarkar Beatles!

Life's not supposed to be easy

2010-03-22T22:04:00.000+01:00

~~Förlåt för ett "emo-inlägg", men ibland måste man skriva av sig.~~

Jag kämpar varje dag, bävar mig upp för att gå till skolan
Varje morgon vill jag bara ta närmaste pendel och sticka bort från stan
Skolka en hel dag som kan förvandlas till en vecka
Men det skulle leda till för många konversationer och för mycket skäll
Å andra sidan är det det jag vill ha
Uppmärksamhet, så att någon fattar att jag inte mår bra och behöver hjälp
Och faktiskt så funderar jag på att verkligen utföra något sådant, eller liknande, någon dag...
Det tar något fruktansvärt på krafterna att gråta varenda jävla dag
Se samma minnen om och om igen i hjärnan varenda minut
Jag tvingar mig till platser fyllda av minnen, i ett desperat försök att få det forna till nutid
Det är sjukt jobbigt att vara beroende av en "drog" man inte vill ha,
Men inte kan undvika
Precis när jag tror att jag är på bättringsvägen och kanske kan gå vidare
Dyker nya minnen upp och då rasar allt jag byggt upp
Så går det om och om igen

Dagarna rullar på och ser precis likadana ut
Lika ledsen, lika fejkglad
Alla verkar gå på det, tror jag
Dessutom kan det bli värre
Grymt mycket värre
Det är lätt hänt att det blir
Jag skulle inte klara av det, tror jag

Då undrar jag var alla vänner är?
Var det inte jag som hade så många och så bra vänner som stöttade mig?
Alla vänner jag trodde alltid skulle finnas där och vara lika nära?
De verkar ha försvunnit
... Eller så är det jag som har isolerat mig
Det är en dålig sak med att i grund och botten vara en riktig ensamvarg,
Man blir isolerad
Men jag tycker faktiskt inte jag har det så mycket?
Självklart lite då, men jag har alltid isolerat mig själv en aning ifrån andra
Men inte så mycket så att jag inte skulle kunna prata med någon irl

Även tappar jag kontakt med nära vänner
Jag har jättemånga exempel på det, faktiskt
Till exempel en person som stöttade mig jättemycket i våras som jag pratade med varenda dag
Har jag inte sagt ett ord till på nästan ett halvår
VARFÖR?!
Andra vänner, som jag älskar och som älskar mig tillbaks, verkar vänskapsbanden slitas
Och jag undrar igen, varför?

Hur fan blev det så här?
Det är åt helvete och jag vettefan vad jag ska göra
Om jag ens kan göra något
Det kommer bakslag då och då som knockar mig totalt

Varje eftermiddag jag får ledig går jag och köper något litet godis och sen ut på stan
Gråtandes med ett helt krossat hjärta går, ibland springer, jag runt, runt
Oftast på samma platser
Ibland stannar jag och sätter mig ner
Det är då jag gråter som värst
Varför kan inte jag få vara glad, har jag inte fått tillräckligt smärta än?!

Men det värsta var i somras
Jag hade byggt upp allt och hittat alla klossar som behövdes för att bygga tornet
Men just precis då när jag faktiskt är lycklig,
Rasade allt
Allt, allt, allt
Jag minns det så väl
Det gjorde så ont, jag fattade inte att det var sant
Men det var det
Här sitter jag, långt efter, och känner precis samma sak

Det är åt helvete

Men ändå ger jag inte upp
Inte för att jag ser ljus, men jag vet att det finns ljus
Någonstans i slutet av tunneln lyser en stark sol som kan få mig att glömma allt
Jag väntar på denna sol
Min förra sol försvann, men det borde finnas flera...

"Glöm aldrig att du är ren som snö"

[roterat v snedstreck tre]

Ensamhet

2010-03-21T17:46:00.002+01:00

Ensamhet är något alla någon gång utsätts för - på ett eller annat sätt. Frivilligt eller inte. I detta inlägg utgår jag ifrån ensam; ingen annan i närheten och inte att man inte har vänner-ensam.

Många tycker det är väldigt jobbigt att vara ensam. Vissa tycker det är jätteskönt. Det enda som nog de flesta har gemensamt är att man någon gång ibland vill vara ensam. Hur länge är en annan femma... Och någon gång vill man vara med någon.
Personligen tycker jag det är sjukt skönt att vara ensam. Ingen bestämmer över mig, slipper fixa till mig, slipper för mycket ljud jag inte orkar och kan helt enkelt göra vad jag vill och känner för. Självklart vill jag ju vara med mina vänner också.
Anledningen då?
Jag har funderat ett tag på varför jag uppskattar ensamhet. Kanske det att jag tycker det absolut bästa som finns är musik, så att jag kan skriva eller spela musik i lugn och ro? Nej så ligger det inte till, för jag har alltid gillat ensamhet mer eller mindre, men däremot inte hållit på med musik hela livet. Men självklart är det ju en liten faktor till att jag älskar att vara ensam.
Den stora anledningen är förmodligen att jag har fått tillräckligt mycket ensamhet i mitt liv för att njuta av det. Folk som inte blivit utsatta för det så mycket brukar inte gilla det.
Nu undrar ni nog när, var, hur och på vilket sätt jag vart ensam.
Jodå, vänner har jag alltid haft. Men för det första: jag är ensambarn och har inga syskon. När föräldrarna inte är hemma blir man ju ensam... Om man inte är med en kompis, som jag så klart är ibland.
Mer då?
Jo, jag har aldrig riktigt tyckt att jag passat in helt med de andra förrän de senaste åren. Även fast jag som sagt haft vänner har jag alltid känt mig som den som var "utstött". När jag var yngre var jag ganska ofta ensam på rasterna. Men jag besvärades inte av det. Snarare tvärtom: Jag tyckte det var skönt att vara ensam och fundera. Sådant man inte kan göra när man är med någon annan. Då hinner man ju få väldigt många tankar tänkta, som kanske är en anledning till att jag älskar att skriva.

Vissa blir jätterastlösa eller till och med ledsna så fort de blir ensamma och bara måste ringa någon och fråga om h*n har lust att göra något. Själv blir jag glad...
Så om ditt problem är att du är ensam och vill prata med någon för att du är ledsen av det, är jag nog den sista man ska prata med eftersom jag inte känner något medlidande. Haha!

I varje fall, beroende på vad man gillar, så tror jag man måste ha båda delarna. Man kan ju inte klara sig igenom livet själv... I varje fall lär livet bli jävligt tråkigt då. Men man måste även vara ensam också, för man måste kunna leva med sig själv. Hur mycket man behöver av varje del är individuellt.

Skogen är en av de platser jag älskar mest att vara ensam i
Helst med ett skrivblock och en gitarr
Helst inte med ett krossat hjärta...

Våren är kommen

2010-03-20T15:30:00.001+01:00

Här sitter jag med en bankade huvud som dessutom är sjukt varmt och kollar ut genom fönstret. Den underbara snön har börjat smälta och solens strålar gör den sista snön glittrande. Luften är varm och det har blivit vår. Hur inviger man den vackra våren då? Jo, man rotar fram sina converse.
Nu handlar alla bloggar om "OMG IT'S SPRING, KOLLA VAD VACKRA BILDER *klick klick klick* USCH ÄR SÅ TRÖTT PÅ SNÖN!" Men inte min, ha!
Självklart börjar man le lite smått när en ny årstid kommer, även fast snön försvinner.
Men ändå känns våren så otroligt fel.
Våren verkar vara en årstid då alla är glada och ser hoppet. För mig är våren... Jo, jag älskar den. Men inte just nu.
Istället för att skriva en lång roman om hur det känns tänkte jag låta en dikt jag skrev @ september 2009 sköta jobbet;

Se så vackert solen skiner

Se så härligt vinden viner

Se så glada alla är

Ingen har besvär

Tillsammans delar de fina stunder och skratt

Ständigt leende och ett liv så glatt

Precis som vi gjorde förut

Innan dina känslor tog slut

Det är i sådana här stunder jag minns

Att alla glädje vi delade inte längre finns

Dagen då det visade sig att vår kärlek inte var sann

Dagen då du bara försvann

Jag förstod inte hur mycket kärlek kunde brännas

Nej, jag hade ingen aning om hur det skulle kännas

När jag är ensam varenda natt

Är det enda jag tänker på när du bredvid mig satt

Allt jag vill ha är dig

Men jag kommer aldrig att nå det målet

Aldrig kunna täppa till det hålet

Jag satt och tvekade väldigt länge innan jag publicerade, känns som om jag hänger ut någon. Hoppas inte någon tar illa upp. Gör någon det (herregud vad jag använder någon) är det bara att säga till så raderar jag dikten/inlägget, nema problema.

Tyckte denna fantastiska låt passade:
(Låten börjar @ 0:17)

Oasis - Wonderwall

I don't believe that anybody
Feels the way I do
About you now

Don't kill your dreams

2010-03-19T22:00:00.000+01:00

Hej!

Varför är det så många som får kommentarer som "Men haha, det kommer du aldrig att bli!" när de säger vad de vill bli när de blir äldre? Alltså, är det inte bara bra att ha drömmar? Det är ju kul att drömma, faktiskt. På många ställen kollar de konstigt om man säger att man vill bli stor och känd. Men varför?
Alltså.
Fattar de inte att kändisar som t.ex Elvis Presley, Sid Vicious och Billie Joe Armstrong också har haft drömmar när de vart små? Och det är ju därför de har lyckats. De har velat. Viljan är ju minst halva grejen när man ska lyckas. Man ska liksom veta att man ska lyckas. Såklart krävs det ju talang också, men viljan är nästan ännu viktigare. Hur många begåvade sitter det inte och bara spelar och sjunger hemma? Hur många begåvade har inte gett upp eftersom första plattan inte lyckades?
Kändislivet kanske inte är det ljuvaste, men det står man ut med om man får hålla på med sin passion i livet!
Men, när någon kommer med sådana där kommentarer kan man ta det på två sätt, beroende på vilken typ av person man är. T.ex. jag känner bara mer vilja för att lyckas då. Liksom "Jag ska allt visa er att jag är mer än en liten skabbig skitunge". Men, alla känner ju inte så. Vissa tar det mer "Jaa, ni har nog rätt". Det är ju hemskt! Jag menar, varför ska några idioter trycka ner någon med drömmar?! Jag menar, vill du så kan du!

Don't kill your dreams!

Men, bara för att man vet att man ska bli ____ så betyder det ju inte att man inte behöver kämpa, för det är ju det som man behöver! Och för att kunna kämpa behöver man en stark vilja.
Jag menar, jag vill bli musiker. Antigen solo eller i band. I varje fall vill jag göra en ny musikstil och bli asproffisg musiker. Jag ska bli det. Punkt slut. Och det är så man lyckas. Jag är helt övertygad om att jag kommer lyckas - jag har i princip planerat hela mitt liv redan. Jag kommer kämpa tills jag stupar.

När folk inte lyckas så finns det många som ger upp. De tänker "äsch, jag var inte så bra som jag trodde. Du får vinna istället..." DET ÄR SÅ FEL! Det är just då man ska ta sig i kragen och tänka "okej, nu ligger jag i en dal. Men snart, då jävlar, då ska jag uppåt!" För det är så man lyckas! Inget är gratis här i livet.

Folk ger upp på andra sätt också. Droger, alkohol och liknande är vanligt. JA, jag är fullt medveten om att 90 % av alla metal-musiker har knarkat/knarkar, men ändå. Hur många har inte misslyckats, förstört sin karriär genom att bli narkoman eller alkoholist? Jag tror det är väldigt många. Väldigt många som blivit kickade från bandet för att de haft sådana problem.
... Är inte det åt helvete?
Så då säger jag till alla er som redan nu vet vad ni vill bli och har stora planer för framtiden: Kämpa! Kämpa, kämpa, kämpa! Kämpar man tillräckligt mycket kommer man lyckas. Det kommer alltid vara någon som är emot dig, men skit i dem! Det är ditt liv, inte deras.

(inlägg från augusti, oh yeah)

Meningslöst

2010-03-18T22:03:00.000+01:00

Hejhej!

Förvänta er inte ett lååångt poetiskt inlägg nu.
Well, 4sound och Musikbörsen hade rea idag. Som om jag skulle missa det! Stack ner till båda affärerna och införskaffade ljudkort och synth. Nej, jag gillar verkligen inte synth, ska användas för musik i datorn. Likaså ljudkortet.
Dock sparade jag bara 300, men ändå. Något är bättre än inget! :)

Just nu känner jag mig yr, ont i magen och huvudet mm. Lite feber också, tror jag... Så jag var tvungen att skippa träningen idag *crycrycry*. Tredje gången. Uh jag blir våldsam snart. I varje fall hoppas jag på att bli så pass sjuk så jag slipper skolan imorgon. Det enda bra med att gå till skolan är att jag ska till Avve efter och våldta hennes kamera... Menmen, vi får se hur jag känner imorgon!

Och när ni ändå orkat lyssna ~~läsa~~ mitt poänglösa babbel kan ni lika gärna lyssna på denna fruktansvärt underbara låt:

Metallica - Welcome Home (Sanitarium)

Lätt en av världens bästa låtar.