Anonym sa...
Jag hamnade här, och sen kom jag liksom inte härifrån. Jag tror inte jag kommer härifrån förrän jag skriver någotning, vad som helst. Du måste verkligen inte läsa detta. Jag skriver av mig lite, det råkade bli här. Om den första punkten, utrota ideal, det verkar det handla en del om här. Mina tankar handlar också om det, allt oftare. Man ser alla runt omkring sig långsamt formas av samhällets ideal för vuxna människor. Det är rätt sorgligt. Alla blir så platta. Jag kanske inte är så intressant heller, men jag tänker inte göra något bara för att jag ska. För att alla andra gör så. För att samhället vill det. Men jag ska inte försöka kämpa för något på något annat sätt än att bara vara jag, det känns på något sätt bara onödigt och omöjligt. Folk vill väl ha sina ideal så att de vet vad de ska göra och hur de ska vara. Det kanske är lättast så? Ush vad rörigt det blir. Sluta läsa nu om du fortfarande gör det, haha. Jag vet inte vad jag ska skriva längre. Jag är bara trött. Fy vad konstig den här kommentaren blir. Men jag ska skicka den ändå. Man blir glad av kommentarer, även om de är konstiga.
Jag är inte säker på att jag tolkat din kommentar rätt, har jag inte det så säg till, but here's my answer anyway:
Onödigt och omöjligt att utrota ideal? Att utrota ideal helt och hållet är lite utav en utopi erkänner jag, men onödigt? Hur tänkte du där?
Nej, folk vill inte ha sina ideal. Med ideal menar jag inte t.ex. punkidealet att ifall du har trasiga kläder, tuppkam och klorinblekta byxor så är du punkare, utan idealpressen att man känner att man behöver leva upp till något, annars är man otillräcklig.
"Jag är för tjock, de tycker säkert jag är äcklig"
"Mina bröst är för små, ingen kille tycker säkert om dem"
"Åh nej, om jag inte är stor, stark, biffig och tuff kommer tjejer inte tycka om mig"
Det är sådana ideal jag syftar på när jag säger ideal, och de idealen är inte bra. Folk följer dem för att de inte riktigt ser något annat alternativ alternativt inte vågar sticka ut och vara normbrytande, inte för att de finner sig själva i dem och att de äntligen vet hur de ska leva sina liv, äntligen vet jde att banta jättemycket som Kissie är det enda rätta!
Och ja, man blir glad av kommentarer - även konstiga. Tack för kommentaren och hoppas du ser detta inlägg och fortsätter svara. :)

1 åsikter:
sv: Vad du är fin. Tack.
Skicka en kommentar