Fan vad jag är arg nu. Riktigt jävla förbannad.
Regeringen med Jan Björklund i spetsen har lagt fram ett förslag om att skolk ska påverka ens betyg fr.o.m. höstterminen 2012. Det ska dock inte påverka slutbetygen. Om man t.ex. är borta från ganska många lektioner i ett ämne, men presterar väldigt bra när man väl är där, ska man ändå få dåliga betyg.
First off: frånvarorapporteringen i min skola fungerar skitdåligt. Inte för att jag regelbundet kollar hur mycket frånvaro som är rapporterad för mig, men varje gång jag kollat så har den varit felaktig. Flera lektioner där det stått att jag varit "ogiltigt frånvarande" har jag antingen faktiskt varit närvarande eller varit giltigt frånvarande. Åt helvete med Stockholms skolwebb.
I alla fall, argumenten som förespråkar detta förslag är att det är jobbigt för lärare med elever som kommer och går som de vill, att skolk leder till dåliga betyg och att man inte kan komma och gå på en arbetsplats i vuxenliv och därför inte ska kunna det i skolan heller.
Jag förstår att det kan vara jobbigt för lärare när elever inte förstår för att de inte varit med på genomgångarna och att det stör när folk kommer för sent, men om man visar att man kan och har förstått trots frånvaro borde det väl inte vara något problem?
Det går inte att jämföra skolan med ett jobb. När du jobbar får du pengar för det (vilket leder till motivation), du har valmöjlighet bland jobb och kan se till att du trivs. Det finns inte i skolan. Visst att man kan snurra runt och byta skolor och att det kan bli både bättre och sämre, men systemet finns fortfarande kvar.
Skolk leder inte till dåliga betyg, fucktards. Man skolkar av en anledning. Vissa har tappat motivationen för att det är för lätt, man kan vara mobbad, må väldigt dåligt, gett upp för att det är för svårt, grupptryck, dålig lärare mm... Folk skolkar till och med för att PLUGGA hemma då de koncentrerar sig bättre där än i skolan. Det är sällan man skolkar för att man "inte orkar".
Jag själv har väldigt lätt för mig i skolan och tycker inte alls att det är stimulerande att befinna mig där, och bara för att jag inte "klarar av" att vara i skolan till 100 % men fortfarande presterar lika bra om inte bättre, varför ska jag bestraffas ännu mer? Är det inte tillräckligt med att jag inte alls trivs i skolan? Låt oss elever skriva omdömen med konstruktiv kritik till våra lärare så blir allt genast mycket bättre.
Detta slår på de som redan har problem med t.ex. psykisk ohälsa eller på något sätt "hänger utanför systemet". De få skolor som har resurser att följa upp skolk med föräldrar, BUP osv kan göra det, ingen hindrar dem, men problemet är resursbristen. Om inte medlen finns kommer inte ändringen ha någon effekt. Klyftorna mellan de som trivs och inte trivs vidgas bara ytterligare. Mer pengar till skolorna och mer satsning på barn och ungas psykiska hälsa.
Rent psykologiskt är inte ens tvång och bestraffning rätt sätt att gå tillväga om man vill ha elever (eller vem som helst) motiverade, vilket många experter har poängterat. Visserligen kan man TVINGA folk att gå till skolan, men inlärningen blir inte bra såvida den inte är självvald. Tvärtom är det större risk att man "revolterar" och fokuserar ännu mindre på skolan. Motsatt effekt, helt enkelt.
Visst kan man konstatera att folk har hög frånvaro, men så länge inte skolan/läraren frågar sig varför och tar itu med anledningarna och problemen blir det inte bättre, utan snarare mycket sämre för de som redan har det dåligt. Skolk är trots allt ett uttryck på att skolan har gjort fel någonstans. Mångastans, om jag får säga det själv.
(möjligtvis lite rörig text, men jag är så sjukligt arg och kommer inte kunna sova om jag får detta publicerat, hoppas ni förstår min poäng ändå. kommentera!)
Länkar: aftonbladet, DN, Expressen, SvD

3 åsikter:
Skolplikt, it's as easy as that.
Jag tror att om färre skolkar, med risk att sänka betygen, göra föräldrarna besvikna osv, så kan det läggas ned mer tid på de som ändå skolkar och de kan få hjälp.
Kul om man kan få MVG utan att vara i skolan, ja. Kul för den som kan det.
Men jag tycker fortfarande inte att det är rätt.
Dessutom tycker jag att man (till en viss gräns) kan jämföra skolan med jobbet. Det är två helt olika saker men har mycket gemensamt. Du ska respektera tider, göra arbetsuppgifter med mera. Sedan suger det att man inte får lön för det men det är ju en annan femma... Det påverkar i allra högsta grad vad du i framtiden kommer tjäna.
Skolan har dessutom en fostrande roll, vilket man kan ifrågasätta hur mycket man vill men faktum kvarstår. Visst ska man väl lära sig att vara närvarande när man föräntas vara det? Eller har jag fått någonting om bakfoten?
Jag fårstår ändå alla som skolkar. Det är inte lätt att gå i skolan och det finns många orsaker till skolk.
Jag skolkar själv från idrotten med jämna mellanrum, och efter att det kommer räknas med i betyget tänker jag inte göra det igen.
Så visst kan det minska skolket!
Att med skrämselpropaganda och kollektiv bestraffning försöka förbise ett folkligt massproblem ser jag inte som en kommunikativ eller intuitiv lösning. I synnerhet inte när de som kanske behöver extra uppmärksammhet (tänkte skriva "tillsyn" men lät medvetet bli) blir drabbade i långa loppet.
Jag var utsatt för mobbing (som du vet) under många år i skolan när jag var ung. Passande nog så var inte begreppet "mobbing" stiftat då, så det var lättare att låta BUP/vården ta hand om "problembarn" som mig... då var problemet i sig bortförskansat från själva skolsystemet i sig och allt var frid och fröjd utåt sett. Och om jag sedan fick kassa betyg (eller alldeles för bra) var det inte en jävlel som brydde sig ett skit i (så länge det såg bra ut på pappret).
Påminner lite om psykvården på 60"-70"-talet... de som hade diagnostiserats som "avvikande och utåtagerande" personer tog dom in på institutioner, borrade upp ett hål i frontalloben och vispade runt i hjärnan tills personen i fråga blev lugn och foglig (hjärntvätt någon ?). Sedan på 80-talet så erövrades mentalvården av de syntetiska preparaten, och institutionerna stängdes... (dvs alla vilsna själar fick irra fritt ute i samhället).
Är det tänkt, att alla barn och ungdommar oxå ska virra runt... utan ansvar från de vuxna.. ?
SKILLNADEN mellan att JOBBA och gå i SKOLAN anser jag inte alls är liktydig. NÄR MAN ÄR LITEN så behöver man inte ta ansvar (även om det är bra om man lär sig att göra det med tiden pga olika preferenser). NÄR MAN ÄR VUXEN så är det ENS EGET ANSVAR att sköta sitt jobb, annars har man inget jobb kvar mestadels troligt.
Och att kollektivt besraffa en större grupp personer utan att individuellt se på orsakerna anser jag inte lämpat. - Men som alltid så är det lättare ta ta bort prolemet, inte orsaken till det...
my five cents
// Med vänliga hälsningar, Patrik "PH" Larsson
Bra inlägg!
Men det är skolplikt, vilket innebär att man ska vara i skolan.
Jag förstår folk som skolkar för att de mår dåligt, inte trivs i klassen osv, men det är fortfarande skolplikt och det är ingen ursäkt.
Skicka en kommentar