Om mig

Min bilder
Mitt namn är Lovina, men jag kallas Lowan lite varstans. Mitt liv kan beskrivas med fem vackra bokstäver: musik. Lyssnar på det mesta från jazz till metal, men för tillfället spelas indie och punk mycket hos mig. De band jag lyssnar mest på och identifierar mig med är Patti Smith, Broder Daniel och KSMB. Lyssnar annars på Emil Jensen, Ebba Grön, Rolling Stones, Smiths, Metallica, Håkan Hellström m.fl. Jag har stora framtidsdrömmar som nog inte helt otippat innebär ett liv som musiker. Mina intressen sträcker sig länge än så - jag är otroligt intresserad av (och engagerad i) politik och samhälle i största allmänhet, vilket det står om en del i bloggen. Politisk åsikt? Queer/vänsterfeminist som tror på all slags jämställdhet och intersektionalitet. Annars står det en del om känslor, tankar, åsikter om "allt och inget", musik samt lite humor - om mig, helt enkelt.

onsdagen den 4:e maj 2011

Feminism är...

... att utrota ideal
att se folk som individer (och inte som kön, sexuell läggning, etnicitet mm)
att vara den man är och vill vara
att uttrycka sig
att leva på lika villkor
att kämpa för ett likavärde

- tillsammans



Var på en föreläsning med Unga Feminister i onsdags som bland annat innehöll att man skulle skriva ner sin tolkning av feminism. Detta var min.
Fan vad jag suger på att uppdatera.

2 åsikter:

Anonym sa...

Feminism kan summeras upp med meningen "Vägen till helvetet är lagd med goda intentioner"

/Ultrafascist

Anonym sa...

Jag hamnade här, och sen kom jag liksom inte härifrån. Jag tror inte jag kommer härifrån förrän jag skriver någotning, vad som helst. Du måste verkligen inte läsa detta. Jag skriver av mig lite, det råkade bli här. Om den första punkten, utrota ideal, det verkar det handla en del om här. Mina tankar handlar också om det, allt oftare. Man ser alla runt omkring sig långsamt formas av samhällets ideal för vuxna människor. Det är rätt sorgligt. Alla blir så platta. Jag kanske inte är så intressant heller, men jag tänker inte göra något bara för att jag ska. För att alla andra gör så. För att samhället vill det. Men jag ska inte försöka kämpa för något på något annat sätt än att bara vara jag, det känns på något sätt bara onödigt och omöjligt. Folk vill väl ha sina ideal så att de vet vad de ska göra och hur de ska vara. Det kanske är lättast så? Ush vad rörigt det blir. Sluta läsa nu om du fortfarande gör det, haha. Jag vet inte vad jag ska skriva längre. Jag är bara trött. Fy vad konstig den här kommentaren blir. Men jag ska skicka den ändå. Man blir glad av kommentarer, även om de är konstiga.